liv
Räddad. Vad mer finns att säga?.outtömlig källa.
Det enda som genom allt som står fast.
Som ger när allt tar. Som lyfter när allt sjunker.
Jag här börjat tänka på skånska..
Pannkakskyrkan ftw! Sjukt Nice!
Nya vänner? Sthlm, Skåne, Halmstad..
Bävar inför hemkomsten...
Jag trivs här. Här frid. Känns helt sjukt.
När jag får tänka efter, hur stort det är, hur tacksam
Lilla knodden är för varje sekund av andning i frihet.
Det var skärpa i delfinens ord. Största tron av de alla?
Det.kan inte stämma. För jag här faktiskt inget val.
Utan gud dör jag. Bokstavligt talat. För jag orkar inte själv.
Det går inte.
2011 ska börja i lovsång. För året kommer bli
Så galet.
19,.student, och allt som händer efter det
Vem jag blir, vart tar jag vägen?
Inga loften, för dem.bryts.men drömmar, längtan och saknad
Se, allt blir till.nytt
andas
Outreach, relationer, strandpromenad och en sån typisk kväll.
Är jag rädd? Vad är det jag vill ha?
Är det såhär allt ska vara, är det så jag ska må?
För här market jag hur trött och bruten jag är.
Bland alla som är så bra är det så enkelt att är mina fel.
Höga onyktra nätter och dagar som existerade mest för att jag
Vill fly. Från mig, från min omvärld.
Jag känner mig tyst. Vanlig. Tråkig. Som att jag vill att någon
Ska ta första steget åt mig. Jag som alltid brukar vara den.
Jag vill bara bli sedd. Så livrädd är jag. Samma trasiga unge som för tio år sen.
Men allt jag vill är ju att vara stark nog att kunna ge.
For det är det jag vill
Se mig. Är jag ego då?
Sömn. Pankakskyrkan imorgon.
Lång dag.
I like, som ett äventyr.
Allt ar mitt äventyr
livskraft
För om någonstans, så måste det vara här.
Läger efter läger men jag är fortfarande kaos.
Ska det vara så, ska jag vara sån?
I fel del av Sverige kanske allt är möjligt...
Jag kan se Danmark härifrån...
Jag försöker så desperat tvinga fram kraft.
Men det är slut nu. Den är slut.
Balladen är mina ord. Diskret maskerade,
men det ligger så mycket sanning bakom dem.
Att du kunde ge mig det.
Livskraft.
Jag vill falla i en famn som bara finns där
Lyssnar, tröstar
För jag här alltför länge varit den famnen
Den trösten
Men det finns ingenting kvar av mig
Skåneland
Är egentligen helt fel håll
helt jävla fel håll
kanske därför det blir bra
fullt upp, trollbinda tankarna
vara sund för en jävla gångs skull
Livskraft
jag hoppas det gör själ för sitt namn
jag är trött, jag hatar trötthet
jag vill ha livskraft
för det vet jag finns därnågonstans
exploderande livskraft, som springer i mig
när jag är som jag brukar
som jag borde
men det har jag faktiskt glömt
drömde att jag ringde dig
de va fint
vi pratade om pizza, diabetes och taskeväskor.
Mhm, och balladen känns som ett utdrag ur mitt hjärta
och jag hatar det
men det blir nog fint
tagga skåneland?
trött?
Kanske är det allt jag är
Trött
Att jag längtar efter dig, för du var min klippa. Min trygghet.
För ingen är som du. Fattar du vad det innebär för mig?
Ne. Inte jag heller.
I min trötthet, när även den närmaste vän pratar för mycket
Eller inte verkar fatta. Varför fick du mig att känna mig ...
Hel?
Det kanske är så enkelt. Att du är stark. Och du är den enda som fick vara det.
Det är åt helvete om nätterna utan dig.
Men det är ju bara att komma över.
Jag vill ringa, vill prata, fråga.
Men mest bara få höra din röst.
Bara få låtsas vara trygg igen.
Men jag borde bara sova
Sova.
vinter
OVarför är det sa?
Innan, som vanligt. Exploderande.
Fylld av allt, av det som gör mig till jag
Men som jag nästan glömt nu.
Varför kastas jag ner i ett svart tomt hål varje natt?
Oavsett jag är ensam eller inte. Om jag försöker peppar
Och möta allt eller bara gå ifrån det.
Som en liten sten känner jag mig.
En sten som får Sina färger av sommar och ljus.
Det är vinterdeppen som slår.
Jag har bara fått det på hjärnan. Alltid så trött,
Alltid. Som att hela jag blivit någon annan.
Ibland tappar jag min mörka mantel.
Men jag vet inte ens om jag ljuger för dig när du frågar.
Jag vet inte svaret själv. Jag vet inte om jag vill veta.
För slutar jag tänka kanske det blir bättre.
Vet inte varför.
Det finns inga svar. Det finns ingenting just nu.
Små eldar av längtan.
Och längtan, är allt jag är
Bergochdalvana
vet inte varför. men idag rusar alla ord.
allt du sagt rusar och jag vill bara stänga av det.
hade jag varit ensam nu hade jag varit onykter.
fint sätt att hantera det.
men rödtotten har det värre än jag,
jag måste bara lära mig stänga ute allt
Håll ut, jag behöver dig
mina nätter, dagar, andetag är så tysta utan dig
stå ut med mig
jag behöver dig
Men det är ju inte lika kul
att du inte behöver mig.
Så det är bara att skära hjärtat ur halsen
en gång för alla
att på riktigt slå in i skallen
att det är dumt och meningslöst att fortsätta tänka
snurra upp tankarna, det kallar på ångest
tonåren kallas det.. nått som alla har
bara att vara glad och forstätta
för det blir bättre snart
snart
någonting som inte släpper taget
Vad finns kvar att sakna då. Vad finns kvar i självförakt?
Ingenting,nej.
Vackra bilder, vackra minnen. Fan, det skulle varit vi!
Och jag trodde jag på ett sunt snällt sätt var förbi dig.
Någonstans vet jag. Jag vill aldrig glömma dig.
Det är ju bara att fortsätta gå ändå.
Det tog dig nog inte långt tid att bli arg och bara gå vidare.
Ett par dagars sund sömn och jag är mitt vanliga rastlösa jag.
Det finns ingen röst som pratar mig till sömn.
Ingen som jag väcker om morgonen. Ingen som är så.
Det är bara dumt att sakna kärlek man hade en gång.
Så jag gör vad jag jag kan. Och skriver
Det kommer ju bli en kul ballad.
Balladen om pojken från norr.
Men den har en tyst melodi. Den är bara min
en plats i kylan
det är kallt men inte tillräckligt.
oj vad det slog i mig. jävlar.
varför skulle jag bry mig det minsta?
det rör mig ju inte längre, ingen av dem är ju knappt i min värld.
men jag önskar det.
mitt hjärta slog dubbla slag och FAN vad jag önskar det var jag.
Det är bara att sluta tänka.
Fuck penicillin.
Det innebär bara att resan blir längre. Längre resa.
ett leende som är ditt.
det som hade blivit så bra. jag trodde det var påväg att humant rinna ut i sanden.
men tydligen påminner det mesta mig fortfarande.
Mm.
Isande kyla
Och värmen som engång fanns
men man får skylla sig själv om man släcker elden
Jul och sånt
Sjuk o sånt. Halsfluss och feber.
Tycker ändå om att ha feber. bara inte göra nått. bara vara totalt död, bara sova ifrån allt. ingenting spelar roll.
hm. hade gärna varit på stan och dragit nu iofs.
Meow på min nya telefon. Känner mig bortskämd. den kommer bli min nya bästa vän.
men vad finns det att göra.
Jag taggar nyår.
taggar läger.
Stör mig på kärleken. På att jag längtar efter det.
Bläh, kan jag bara inte bry mig?
Det är inte så att den bara kommer dyka upp bara för att jag börjar bli smådesperat.
Näe, för en jävla gångs skull tänker jag inte göra bort mig.
Men det kommer jag göra ändå x)
sjuk
på julafton. får inte luft. feber. extrem gnällighet och trötthetsgråt.
Blä. Vi får se om pojken i norr svarar.
Nah. skulle förvåna om han gör det faktiskt.
Varför textar du från okänt nr?
Yeah, han är ju inget fan av julen ändå.
Att jag orkar. Hah.
Men kvällen igår var ändå bättre än väntat.
men kmr nog bli att lägga sig tidigt för en gångs skull, och försöka sova.
sova.
Nu e det jul igen
Trigga din ångest
jag vill bli arg, jag vill bara slå.
Slå!
Jag vill inte vara svag och falla ihop, vill bara SLÅ
springa. göra det dummaste jag kan göra och sen vara nöjd över att det gick så åthelvete fel.
Fina fina flickan, det duktiga föredömmet. Fuck it.
FUCKIT
last one standing. First one to walk away.
Det är nu jag behöver det. dig.
adept sätter mina toner
Jag mår bara illa av allt
fast helt utan anledning
så jävla arg, vill bara trigga all ångest
men nä.
Visst
Julbalen va fin. De var ändå kul.
Men såklart vill jag rymma vidare, och bli lite sedd.
Onyktert, ohja. Men inte från min sida. mhm.
jag vet inte ens vad jag vill.
Vill andas i ett vakuum. Vill höra nått från dig. Mhm.
Få vara pigg och såndär som jag brukar.
Pepp. Visst visst.
Jag får försöka.
Städa lite. Packa lite.
Sen blir det halmstad, åtvidaberg och sedan helsingborg.
På en vecka.
Mhm.
Och jag har ju tiden att skriva balladen. Ohyeah, måste skriva balladen!
Vanilla Twilight
julbal och jag har inga förväntingar.
på ett sätt måste jag göra saker som gör att jag kommer bort från andra saker.
men det finns så många saker. så sjukt många saker.
Åka på läger - äger. Men när jag väl är hemma så lockar längd och procenthalt.
Mr england smittar med sin pessimistiska livssyn och jag försöker peppa
peppa, för att bli den jag egentligen är
under mitt sorgeskal
under den jag försöker vara, som att jag inte bryr mig.
som att jag inte hoppas.
det gör jag.
Jag håller andan
explodera explodera?
Som att jag inte kan bestämma mig
men jag försöker hålla fast i det enda jag vet
den enda grunden jag har
det jag vill stå på
stå för
när jag på ett sätt står förmotsatsen, när jag där balanserar på en knivsegg
vi är så starka i vår sårbarhet?
nej, nej
Jag önskar dig tillräckligt
fjäderlätta moln från himlen, som sveper runt
som har någonting att proklamera
jag lyssnar
jag försöker lyssna
Kan inte skilja på
sleep, dont weep.
Nej, det finns ingen trygghet. och jag har slutat leta efter den, för någon dag får jag den oväntat i skallen.
jag vill bara vara stark och släpa andra uppför berget
är jag så jävla ego, är det för min skull?
rödtotten har ett krossat hjärta. jag har inga svar till varför livet är hårt. vad ska man säga?
en kärleksduett. kanske kan man skriva den över julen?
mr england är nere. mår dåligt. känner sig ledsen.
maggan har kärlekstrassel.
jag vill bara kunna göra nått, okej?
vad som helst. är jag för mesig för att säga nej?
rädd?
rädd för att göra folk besvikna?
men jag tar förgivet att alla säger nej till mig.
det gör de flesta också. det är nog dem jag lägger på minnet också. de som sviker.
jag hade så gärna velat ge rödtotten ett bra liv, en frisk mamma. pengar till allt hon behöver och ett helt hjärta.
närhet till Gud och kärlek till sigsjälv.
samma som maggan. vill ge henne stabilitet. frid.
friden jag själv kanske har på ett sätt?
Seb. vackra underbara seb. Jag tappar ständigt bort dig.
i mina drömmar jagar allt mig, om och om igen.
jag försöker konfrontera allt när jag väl är vaken, ta itu med det. gå IGENOM det.
snart har jag varit vaken två dygn. det är bara att gå igenom det.
det är bara smärta. det är bara trötthet. det är bara ångest.
det hade varit så mycket lättare att somna. att falla för mönstret.
men om jag gör det
vem står stark, vem vakar, vem försöker, vem gör sitt bästa för alla andra?
jag försöker intala mig att det är nått som är bra
det kanske är bra
men kärleken vill jag inte slita ur kroppen
jag älskar att älska honom.
stora ord. inte okej.
men det dyker nog upp någon annan. någon snäll vanlig kille som bor härnånstans.
nån som är trygg o säker.
men i mina drömmar är det inte snygg okänd som dyker upp.
Det är det perfekta i sin ofullkomlighet.
haha alla hade ju ändå skrattat åt det,
till och med hansjälv. det är bara löjligt nu.
okej.
men då får det vara så.
verkligheten har gått vidare.
men jag kommer fortsätta drömma
det var bäst, försök o överträffa det, jao
Stop stealing my heart
like a superhero, crossing the sky
watching out
could it be like that?
skolavslutning och jag gör nått bra för nån
hoppas jag
för en gångs skull?
sista terminen sen
sista jävla terminen i skolan
någonsin
någonting
någonting nej
I know the feeling
Rödtotten lämnas ensam och jag är bara tacksam över att jag just nu är stark
veckan har gett mig vila
det är kärlek tills sista ögonkastet
det är längtan som fortfarande spelar mina drömmar spratt
Fyfan va sjukt att man kan känna sån passion
men är så jävla tacksam för varje svar jag får
för att stämningen inte är så spänd längre
nånstans ger det mig hopp.
Vart ska jag ta vägen sen? i juni, när jag klarat ännu en liten resa i helvetet?
Ska jag bege mig mot norrlands skogar, bli Zebra i hålland?
Eller rymma kontinenten och dra till Tanzania?
Finns det fler vägar jag borde gå som jag inte ens vet om?
Sömnlös, jag har varit så sömnlös
Jag kämpar på, insikt ger utsikt
allt gör en starkare
men jag tänker inte ge upp, och ska fan dra med alla min väg
släpa alla uppför backen
för under all sand som sjunker, finns det en stadig grund
annars skulle jag inte stå här
dansa, snart ska vi dansa
jag vill få er att häpna
hade ni sett
hade ni häpnat
Was it in my head?
Allt vi ser som obarmhärtigt snurrar
det känns som att jag glömt allt nu
börjar komma in i att ignorera det
trots att jag denhär veckan så skoningslöst påminnts om dig
men jag bryr mig inte mer, vad ska jag säga?
Det är över nu
Inte så att du bryr dig
du är bara en i mängden
nej. det finns ingen mängd, och du är inte en av dem.
Musikhjälpen i förkylningstider
och jag minns på ett sätt ljuspojkens vackra stunder
varför vill jag ens ha det?
försöker ifrågasätta migsjälv
det blir så konkret när man är borta från skolan
och ingen ens märkt det
vackert va
bekräftelse
varför ska jag vara så jävla desperat efter bekräftelse?
jag pallar inte
jag är inte sådär stark, som kan bokstavligt talat slåss för andra
jag är ingen jävla superhjälte
alla snackar om min framtid
att det finns en plan, en fantastisk plan
det är mitt hopp och mina vingar
ord som blir mina fötters lykta
jag försöker följa i dansen
försöker att inte tappa balansen
Nåndag fångar nån ju, eller hur
I know what I need
men just eftersom det känns så abstrakt så orkar jag inte leta
men jag vet att det finns där
känslan
det lilla friden jag kan få
som jag inte kan få att nått annat
det enda som så många gånger fått mig att fortsätta
fortsätta andas, fortsätta springa, släpa sig fram
nikotin och alkohol
gråsparven när hon sjunger
på ett sätt är det allt jag vill
men jag vet inte
vet inte
vill inte alla bara ha nått mer?
Sömn
Jag kan vara vaken
Jag kan vara vaken för allt och för dig
för vem som helst
vill bara
vill så mycket
vaken om natten och drömmer på dagen
typ så
alla frågar
så mycket
lilla fröken dramaqueen
Jag känner allt som går att känna i mig
som en explosion, ett fyrverkeri av saker inom mig
som längtan, som ilska, hat, avsky, trötthet, ångest, nånstans ett stort mått hoppfullhet, sanning som jag
men på ett sätt är det samma längtan som jag alltid haft
som sliter i mig, som längtar
hittar inte ens ord som förklarar
hur mycket varje nerv längtar efter trygghet
efter detdär
dendär
efter nått
antar det brinner så för att jag hittade någon som på ett sätt så perfekt fyllde alla krav
som i sin brutenhet var så jävla perfekt
jag är inte längre gråtandes i ångest
bara tom
du fattas mig, okej.
men det är mer som att du har blivit ett fint minne
nått som var helt jävla galet
lite som afrikaresan
som jag knappt kan relatera till nu i efterhand
vill ju inte att det ska vara så men är nog bäst
jag sliter mina tankar för mig
och låter mig förföras av trollkarlar, av allt som kan bryta ner mig
ironiskt att när man inte orkar letar man upp sånt som tar en bort från allt
som sliter isär dig ännu mer
det är inte nått desperat
det är mer att jag fått tillbaka den dumma attityden som du tvättade av mig
äckligt va?
Någonting, nej
Jag vill svara
att jag känner någonting
nej
känns som att jag inte vet vart
jag vill skriva
jag vill ge tankar vingar, skriva lyrik
extrem överlevnad
förkylning
och vacker musik som har någonting mer
jag vill bara nått mer
jag vill ge nån jävla lindrig till all trasighet som sliter i oss
någonting, nej
finns det inte nått mer?
kan man inte bara få vara i ett par armar
som inte drar eller sliter
som inte bara är ute efter att ha kul i stunden
holding out for a hero?
Someday, Somehow
tills dess är det bara att ignorera allt och köra på
köra hårt
X telling me about the loss of something dear in age of 16
haha asg typ. Fint att den är så sann.
Att se sig själv till nått
till nån
vad gör dem med det?
Hur katastrof kan det bli, hur trasig är du inte redan?
Står så emellan mina jag
Mellan den med framtid, och med den som bara vill leva nu
den som vill kasta sig in i äventyr
och den som vill ha kicken
på ett sätt är vi så lika
samma, vi är trots allt samma
ilska är ju inte min grej
men jag vill bara skrika ut, explodera?
Fattar inte riktigt om det är jag som är otroligt svag
eller bara människor i min närhet som är supermänniskor
eller om de är svaga för att de bara försöker spela stenhjärtan
allt jag vet är att jag nånstans ändå vet
är det kanske därför det är så svårt att släppa?
För det var det enda som var helt. Rent. Oskyldigt. Äkta.
Och att det förstördes med nått som river sönder på alla plan
känns ju inte bättre
jag vill bli en hjälte
nån som är äkta
som gör rätt
jag vill fucka upp allt
vara det hopplösa fallet jag alltid varit
men jag vill inte vara den intetsägande tysta
det brukar inte vara min grej
X telling me about the loss of something dear in age of 16
Livet är abstrakt
så det kan inte vara hårt
Raseri
Blir så jävla TRÖTT PÅ ALL SKIT!
Vill låta raseri ta upp varenda muskel, varenda nerv i min kropp
vill bara slåss
känner att jag brutalt slungas tillbaka till barndom
men jag kämpar emot, för jag är ju inte sån längre
men just nu vill jag bara stå upp
och slåss, skrika, krossa grejer
Fly Och Fäkta, In i Dimman
Dimman. Mörkret, yrseln. När man inte riktigt har kontroll.
Varför känns det så bra?
Varför är det nått jag längtar efter, strävar mot?
När hela världen är underbar
Näe
Jag gör det nog för stort
Det är bara en känsla
Som att vara glad eller arg
Jag kanske ska börja vara arg
Tagga musiken som kastar spjut mot mig och bara springa tills jag stupar
kanske borde
hade det varit sommar hade jag gjort det
sprungit tills mina ben inte bär
som att ingen fattar?
Vad är det dem inte fattar?
Varför är jag så självklar?
det gör mig arg. tack? varsågod. Nått mer du vill ha?
Dra åt helvete, men det är jag.
Nog tur för mig att jag får ladda upp, ladda om på nyår.
Allt bränns
Men vem leker inte med elden?
Tankar
Dödar mig. Jag orkar inte.
Vad är mitt nya substitut?
Att alltid överträffa det föregående
men det går ju inte nu
det går inte
som att klippa in sista pusselbiten
eller som känslan efter när man ätit för mycket glass
det är bara äckligt
Grow Up, Peter Pan
Hatar det.
Allt detta hat, all ångest?
Vill bara skada.
Ingenting är glömt, jag har bara försökt gå vidare
Och visst har jag gått vidare.
På ett sätt är det frid.
Men det är svårt när hela världen är DU, som påminner om dig!
Inte bara det. Den du var. Den du är.
Jag saknar det så sjukt. så jävla SJUKT!
Tänker inte skriva tusen sms med konstiga frågor om hur du mår.
För ingen av oss kommer svara ärligt på det ändå.
För det är klart det är bra.
Standardsvar har börjat regera min värld på riktigt.
Som att någon jävel faktiskt BRYR SIG om vilket jävla KAOS jag är?
Som ett pappersflygplan.
Jag fuckar upp organiserade liv. Trygg framtid?
Saker blev som det blir.
Att inte vara ensam för att inte krossas under tyngden av tankar
stressen är där igen
Att alltid göra
Hur många gånger har jag inte "tänk om"
för många. skiten har hänt. Bara att ignorera.
Ignorera det jävla helvetet du blivit. Som en liten hora.
Vackert va?
Trollkarlen säger att ingenting hände. Det är nog bäst så.
Det finns inget att överträffa- för ingenting kan ens fylla upp till det som du var.
ironiskt att jag tycker du är så jävla perfekt, vill ju tänka att du bara är ännu en idiot.
Men sanningen är att jag är inte hel utan dina brister. Inte hel utan din ryggrad och din underbara röst som fuckar upp min dialekt och gör mig outhärdlig.
Jag är arg. hatisk. Besviken.
Gör mig outhärdlig
Tiden som inte finns
När man bara gör det man vill
det pulsen begär
bara för man insett att det ju fan inte spelar någon roll
när man ramlar, famlar, andas
inte för att det betyder nått
mer för att man kan
Bara random
Procken
bara för att göra nått
vart leder natten sedan?
Kanske bara hem till min tomma säng, vilket kommer bli soffan under tv tittande.
I en värld av trollkarlar och falskspel
där man inte orkar bry sig mer
visst är det fel
njä.
Upp upp och iväg
För man gör sånt när man är på en annan nivå, när man är vid sinnenas bruk, inte tanken
inte hjärtat
man bara kör sen ser man vad som händer
Iväg, som ett pappersflygplan
Jag avskyr det, men du har rätt
Bubbly
Jag hatar det
inte.
stör mig att jag blir helt bubbly
fast jag inte vill
det gör mig helt glad
fast värre saker kan hända
men om jag skulle höra rösten så skulle pulsen gå upp i tio tusen
gaah. jävla grabb.
Men det kanske är bra?
för leendet är där igen
det där leendet
jag som inte rullat ur hålet på någon månad
glänser lite
awh. Jävla grabb, jävla kärlek.
Men det kommer sina ut, och bli en vacker dröm om nått som kunde hänt
men som bara var en konstig konstig verklighet ett tag.
Så nära
men 90 mil bort
Fint va?
Berätta om det är sant
jag lyssnar, jag lyssnar alltid
förstår inte varför hela jävla världen skriker om dig
vi är alla vingklippta änglar
hela staden mot lilla jag
men livet går så sakta tillbaka
tillbaka till allt innan dig
du kommer alltid vara vacker
du kommer aldrig, aldrig glömmas bort
som blondinen, fast tvärtom
för du fick mig att må så jävla bra
för du var bäst
och någonstans kommer jag ju hoppas
men jag strövar vidare
för ibland finns det inte en chans till
livet går sakta tillbaka
och mina mardrömmar och sömnlöshet
min explosivitet
min orolighet
att jag lånar mitt hem och mina öron till den som behöver
att jag alltid finns där
och jag har nästan glömt av ryggraden jag stal
men bara nästan
waah
vackra vackra pojke
varför är det såhär, så svårt att bara gå vidare?
att bara inse att det är över, att bara skita i det?
Men jag jobbar på det. Japp japp. det gör jag.
Mwihihi x)
Helt jävla cp. Men sån är jag. minnen attackerar mig
men jag kan bara le och se tillbaka
att det var det vackraste jag haft
att det var mer än jag kunde drömma om
för du gjorde mig hel, så lätt
Trollkarl
Tungt Gung på finska
Raappana. I like.
har lust att bara förlora migsjälv, för lustens skull.
men inte för att jag hade haft lust till det då.
haha.
jag vet vad jag vill ha, men jag jobbar 24/7 på att slita tankarna, växa upp, gå vidare
jag lyckas ibland. Ibland riktigt bra.
men så fort jag fäster tankarna sjunker jag, som att jag innerst inne vill hoppas
GAH, att han är så jävla viktig för mig!
fast så är det nog
som tuggummi på hjärtat, på hjärnan
som att vart jag än vänder mina tankar så dras jag tillbaka till dig
det är jävligt. men på nått sätt fint ändå
att nån kan betyda så jävla mycket genom att bara finnas, att lyssna, att existera i en telefon
genom allt han var
så var det allt jag ville ha
allt jag vill ha.
fast han är helt knas ibland, fast det hade varit så mycket lättare att inte ens träffas, inte ens länga
så är det enda jag ångrar
mitt dumma felsteg, misstag, närhet till en idiot som jag inte ens vill ha
inte nånstans
så jävla vackert att sån kärlek ändå finns
ändå fanns
så kort
så långt bort
inte ens nära, inte ens verkligt
men så jävla vackert
<3
Inga problem
Är det såhär det känns att vara lycklig
så är det inga problem
så ironiskt att allt snurrar runt samma tema fortfarande
men det börjar gå åt rätt håll
mer och mer
rätt håll
börjar gå
lilla lady
men genom min lins är ni alla objekt
fäkta eller fly, gör ingen skillnad i min värld
iaktar, drömmer mig bort, upp, fram
önskar mig modet att vara extraordinär
men istället är jag svennsonlagom
och lite för mycket ryggsäck för att flyga fritt
vem vill inte ha nån att ge allt till?
försöker peppa, det går upp och ner
mitt humör förvirrar mig
leendet tillhör fortfarande dig
rök och feberdrömmar
mr england kommer bli outhärdlig, men då kommer han aldrig mer behöva mig
lite trött på att bara bära
men det går bra nu, visst går det bra
saker börjar ordna sig så långsammt
försöker hitta dendär balansen
som jag är så dålig på
sådär svenssonlagom
men allt stärker
och en dag kommer jag vara någon
som ingen just nu skulle kunna drömma om
Speak Up
Tala ut, dela allt
bli någon, gör dig till någon
visa världen vem du är vad du har
förlora dig i lovorden
i allt vackert som händer mitt i kicken
Mr England gör succé
Det var fint
Han får nog det han vill, och han visade världen
jag platsar bakom kameran, vid sidan av ljuset
vid sidan
det är inte där jag vill vara, men vad har jag att visa?
Tvekar du?
Det är så logiskt, alla fattar utom du
GAAH! jag vet bara inte, vet inte vad jag vill.
ha nått antar jag, fylla allt begär. Fylla mig med saker som ger mig eskapism, flyende utan att fäkta
men det är ju okej, hur fan kan det vara okej?
kanske fegt. Kanske det. men antar det är det enda jag är.
Speak Up
men jag har ingenting att säga
hjälp?
en optimistisk pessimist?
nu om jag tänker på det, sjukt vad allt färgar oss
allt runt
allt vi får höra, dag efter dag efter dag efter DAG
acceptans till det oacceptabla
men visst, vi människor är anpassningsbara
förstår inte hur tonerna kan vrida om oss så
nu är mina tankar hos dig igen, och om jag tänker på hur mycket som är du
så är det svårt att undvika
men ja, jag har kommit en lång lång väg. men frågan är ju
vill jag ens släppa dig? släppa minnet av dig?
näe. jag vill nog inte det.
men jag har nog inget val.
GAH blir så frustrerad.
eller mest förvirrad
tyst, eller skrikande?
nah.
jag bara saknar dig, hatar mig för det och försöker komma över det
hej, jag är 18 år och vet inte vad i helvete jag håller på med
Hm. yeah.
Se det jag ser
men samtidigt, allt är så vackert
mellan alla skärvor, och trasigheter
all snö, att jag nånstans tycker om kylan
friheten i tystheten
att jag kräver min plats
att jag älskar att reta dem till vansinne
fina flickan
näe. sån är inte jag. ett riktig helvete tror jag faktiskt att jag kan vara. eller är för det mesta.
ensam är inte stark, men vad finns det för hjälp att be om?
starka armar?
Friden, det är min frihet nu. Som en änglagåva, friden jag fått.
Men trots det sitter jag uppe två på natten, i tankar.
försöker nånting.
men på dagen är du ute, ute ur mina tankar. nästan iaf.
Jag vet inte vad jag ska säga till dig
jag kanske bara ska säga hej eller nått imorgon...
vi får se.
paint my shell
krossa spegeln
Krossa den.
Fint
julen kommer firas i halmstad
och jag är fjärde hjulet
i en tvspelsvärld
Önskelistor och snö
är helt förvånad att mörkret för tillfället nästan är borta
men tacksam
vågar inte riktigt höra av mig, vet inte riktigt vad jag ska säga
men det förlåtandet
lyfte mig från helvetet till himlen
på ett sätt saknar jag förra julen
förra nyår
men jag är inte desperat, allt sånt får ta sin tid
vill inte göra mer kaos
och jag hoppas att min julklapp är frid
för det behöver jag i min ändlösa rastlöshet
att hitta trygghet
trygghet?
jag kan vara din trygghet
just nu kan jag stå stark
Bäst
för det var bäst
försök och överträffa det, jah
på nått jävla vänster har jag fått frid
det är svårt att förklara
men hålet inom mig tynar sakta sakta bort
det kommer ju aldrig försvinna, för det har alltid funnits där
det finns en låt som sätter toner till allt
Kärlek till sista ögonkastet
haha, sjukt ironiskt ändå
såpbubbler
part II
kanske är det en lätthet som väntar mina steg
kan inte riktigt förstå det
det är midvinterkallt
och nedräkningen har börjat
men jag räknar inte ner, sånt gav jag upp
men kommer ju besöka åres snösträckta landskap i februari
antar det gjort mig starkare i min svaghet
explodera, men håll det för dig själv
jag håller allt för mig själv nu
försöker, så gott jag kan
och jag fortsätter ju gå, eller hur
kämpar på, för jag vet inte riktigt varför
varför det är så nattsvart för mig ibland, är det så för alla kanske
helvete vilken dålig förebild jag blivit
dålig person
jag är det dåliga exemplet som jag var förr
men jag försöker
gör mitt bästa
nej, aldrig göra sitt bästa
aldrig aldrig
men försöka.
det lyser, allting gnistrar i kylan
ett ord håller mig varm
som jag inte ens fattar
jag kan nog gå vidare nu
det får ta sin tid, men nu är allt nattsvart över
Lättnad
första vändningen sedan väldigt väldigt länge
ett ord
från någon, kan lätta mig så
jag har en lång väg kvar att gå
men det kanske är en början?
det kommer alltid finnas ett "om inte"
vet inte ens vad jag vill säga
luften bara försvann
jag vill sova bort all förvirring
jävla telefon som inte funkar!
helt radioaktiv är jag
och kallt är det
men fint
sjukt fint
allt påminner
men nu kanske det går att glömma
att inte slita dig ur tankarna
utan mer snällt låta kärleken rinna ut i sanden
kanske kan höras av någon gång
snacka om ingenting egentligen
mest för att säga hej
jag vet inte ens vad jag ska säga
kan inte förklara hur mycket det förvirrar, men lättar mig
tack!
Förvirring
Vad vill du
vad är du ute efter?
kan inte tro att du bara lägger ner ditt svärd och skulle spela snäll
eller är det så?
min puls
exploderar
för jag inser direkt att det är från dig
jag tog bort ditt nummer. jag försökte desperat tränga undan allt som hade med dig att göra
men det gick ju inte så jävla bra
du har blivit en del av mig
av mina tankar
min saknad är du
på ett sätt vill jag inte ha med dig att göra
för att krossa alla spår av hopp
jag vill skrika åt dig så du FATTAR vadfan jag känner
vad JAG känner.
hah. hur många dagar, veckor, månader har det gått nu?
du har varit en röst i min jävla telefon.
varför är du då så sjukt jävla viktig?
varför är jag fortfarande, FORTFARANDE
kär
jag vill inte det. jag vill inte ha mer
förvirring
jag skulle vilja akta min tunga, passa mina ord
men det brukar ju inte gå så jävla bra
vi får se vart allt hamnar
du vet
vem jag är
du känner mig bättre än vad jag gör
men jag har ingen aning om dig längre
så jävla falsk är jag kanske
så jävla äcklig
men här är jag
och vill ha, vill ha en sak
en enda sak
förlåtelse
