Hyperaktiva

Vad finns kvar att sakna då. Vad finns kvar i självförakt? Ingenting,nej. Vackra bilder, vackra minnen. Fan, det skulle varit vi! Och jag trodde jag på ett sunt snällt sätt var förbi dig. Någonstans vet jag. Jag vill aldrig glömma dig. Det är ju bara att fortsätta gå ändå. Det tog dig nog inte långt tid att bli arg och bara gå vidare. Ett par dagars sund sömn och jag är mitt vanliga rastlösa jag. Det finns ingen röst som pratar mig till sömn. Ingen som jag väcker om morgonen. Ingen som är så. Det är bara dumt att sakna kärlek man hade en gång. Så jag gör vad jag jag kan. Och skriver Det kommer ju bli en kul ballad. Balladen om pojken från norr. Men den har en tyst melodi. Den är bara min