Hyperaktiva

Vad är mitt nya substitut?

Att alltid överträffa det föregående

men det går ju inte nu

det går inte

som att klippa in sista pusselbiten

eller som känslan efter när man ätit för mycket glass

det är bara äckligt

Grow Up, Peter Pan

Hatar det.

Allt detta hat, all ångest?

Vill bara skada.

Ingenting är glömt, jag har bara försökt gå vidare

Och visst har jag gått vidare.

På ett sätt är det frid.

Men det är svårt när hela världen är DU, som påminner om dig!

Inte bara det. Den du var. Den du är.

Jag saknar det så sjukt. så jävla SJUKT!

Tänker inte skriva tusen sms med konstiga frågor om hur du mår.

För ingen av oss kommer svara ärligt på det ändå.

För det är klart det är bra.

Standardsvar har börjat regera min värld på riktigt.

Som att någon jävel faktiskt BRYR SIG om vilket jävla KAOS jag är?

Som ett pappersflygplan.

Jag fuckar upp organiserade liv. Trygg framtid?

Saker blev som det blir.

Att inte vara ensam för att inte krossas under tyngden av tankar

stressen är där igen

Att alltid göra

Hur många gånger har jag inte "tänk om"

för många. skiten har hänt. Bara att ignorera.

Ignorera det jävla helvetet du blivit. Som en liten hora.

Vackert va?

Trollkarlen säger att ingenting hände. Det är nog bäst så.

Det finns inget att överträffa- för ingenting kan ens fylla upp till det som du var.

ironiskt att jag tycker du är så jävla perfekt, vill ju tänka att du bara är ännu en idiot.

Men sanningen är att jag är inte hel utan dina brister. Inte hel utan din ryggrad och din underbara röst som fuckar upp min dialekt och gör mig outhärdlig.

Jag är arg. hatisk. Besviken.

Gör mig outhärdlig