Hyperaktiva

Outreach, relationer, strandpromenad och en sån typisk kväll. Är jag rädd? Vad är det jag vill ha? Är det såhär allt ska vara, är det så jag ska må? För här market jag hur trött och bruten jag är. Bland alla som är så bra är det så enkelt att är mina fel. Höga onyktra nätter och dagar som existerade mest för att jag Vill fly. Från mig, från min omvärld. Jag känner mig tyst. Vanlig. Tråkig. Som att jag vill att någon Ska ta första steget åt mig. Jag som alltid brukar vara den. Jag vill bara bli sedd. Så livrädd är jag. Samma trasiga unge som för tio år sen. Men allt jag vill är ju att vara stark nog att kunna ge. For det är det jag vill Se mig. Är jag ego då? Sömn. Pankakskyrkan imorgon. Lång dag. I like, som ett äventyr. Allt ar mitt äventyr