Bergochdalvana

vet inte varför. men idag rusar alla ord. allt du sagt rusar och jag vill bara stänga av det. hade jag varit ensam nu hade jag varit onykter. fint sätt att hantera det. men rödtotten har det värre än jag, jag måste bara lära mig stänga ute allt Håll ut, jag behöver dig mina nätter, dagar, andetag är så tysta utan dig stå ut med mig jag behöver dig Men det är ju inte lika kul att du inte behöver mig. Så det är bara att skära hjärtat ur halsen en gång för alla att på riktigt slå in i skallen att det är dumt och meningslöst att fortsätta tänka snurra upp tankarna, det kallar på ångest tonåren kallas det.. nått som alla har bara att vara glad och forstätta för det blir bättre snart snart

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0