Hyperaktiva

OVarför är det sa? Innan, som vanligt. Exploderande. Fylld av allt, av det som gör mig till jag Men som jag nästan glömt nu. Varför kastas jag ner i ett svart tomt hål varje natt? Oavsett jag är ensam eller inte. Om jag försöker peppar Och möta allt eller bara gå ifrån det. Som en liten sten känner jag mig. En sten som får Sina färger av sommar och ljus. Det är vinterdeppen som slår. Jag har bara fått det på hjärnan. Alltid så trött, Alltid. Som att hela jag blivit någon annan. Ibland tappar jag min mörka mantel. Men jag vet inte ens om jag ljuger för dig när du frågar. Jag vet inte svaret själv. Jag vet inte om jag vill veta. För slutar jag tänka kanske det blir bättre. Vet inte varför. Det finns inga svar. Det finns ingenting just nu. Små eldar av längtan. Och längtan, är allt jag är