Det är bara att låtsas
Jag är klippan, och jag talar ut.
Håller käften och hindrar andra från att koka över,
tar inte plats i onödan men ger plats.
Platslös.
Hur fan kan jag variera så?
sekund till sekund, som att byta scen.
Vet inte ens vem jag är längre, famlar runt och bara är.
En helt ny karriär väntar, nått nytt.
En kniv mot strupen, ett hugg i hjärtat.
Ett fall för benen och en bergochdalvana för kroppen.
Vafan är det för fel på mig?
Placebo, nu är det ändå okey.
Det måste hållas där, trots att jag inte förstår nått.
En för alla, ingen för nån
what goes comes around?
Du kanske hatar som jag
Men när jag tänker efter, ser en reflektion
avskyr jag det. skäms över det.
Känner mig dum. Missplacerad, oavsett var jag är.
Trött men rastlös.
Akta ångesten nu, den lurar bakom höret.
Efter en helg i halmstad så finns inte mycket energi kvar,
men så illa är det inte. det går bra, jämfört med.
Jag bävar faktiskt inför veckorna.
Tror det är tur att jag är menlös där, att jag bara ska hålla mig
på min plats. Jag vill på ett sätt gå tillbaka ett tag, och bli den lilla idioten
som jag fortfarande känner mig som.
Gömma mig, för jag vill bara försvinna.
Jag vill ta plats. Bli sedd. Lysa.
Jag vill vara nått.
Men det är jag inte, inte nån.
Fattar inte vad som hände, trodde det var påväg åt rätt håll.
Gamla bilder, nya bilder, spegeln och alla rörelser.
Jag hatar det.
halmstad by night
smått vilse som vanligt, jävla radhus ...
en fett värd kväll, en sjukt kul kväll!
känner mig som en storstadstös här, men det är ju nästan sant.
Biljardkväll var inte min grej, och när jag fick en ny vän så begav vi oss
mot tyngre toner. Svep på tre!
fattar inte hur jag kan få i mig så mycket.
men sen, skulle vi dansa. och dansa gjorde vi.
det var inte galet, det var inte sjukt kul.
Men det gjorde mig ändå nöjd. Jag fick röra mig i takt till musik,
men vad är det med grabbad och fyrtakt? Tråkigt, men funkar.
Haha, söt bonde. Laholm, vafan? x)
Kusin vitamin fick väckas igen och igen.
Jag hittade nästan, och vad är det med halmstabor och göteborgare?
Fuckyeh.
Men jag vil ha äventyr ikväll igen, jag vill bli onykter och dansa bort i dimman.
För då bryr sig ingen, då spelar ingenting någon roll.
Och det är en så jävla bra känsla
jag klarar allt
För jag måste. Man kan bryta ihop,
Gråta, gå sönder. Explodera av smärta,
Lika mycket innuti som i kroppen.
Att dö. Det är bara opraktiskt. Dumt.
Egoistiskt. Svårt.
Jag vågar inte.
Jag är inte rädd för att leva.
Ge mig styrka då!
För jag faller igen igen igen.
Vem ska jag vända mig till då?
Vart får jag bara vara?
Vem slår sönder mina lögner och
Tvingar mig vara ärlig?
Eller som inte säger någonting utan bara
Finns där för mig.
Var där för mig.
trodde du?
men fan, inbilla dig inget.
En bättre stil. Högre klass.
vet inte ens varför jag bryr mig.
Jag hade väll gjort det till en grej, en tankefix.
Inget lammkött här inte. Bara en släng av naturlagarna som grep tag i den stackars pojkens
sunda förnuft. Naw.
Visst, att nån ser det så. Visst att nån ser mig så.
Den där äckliga känslan klistrar sig fast på mig, och jag vill bara försvinna.
Alla måsten. Nyktert i tre veckor, duktigt av mig.
Men jag vill bara få nått som är äkta, är det för mycket begärt?
Jag vill inte såra nån, men är så jävla trött på att bli sårad själv.
Man kanske kunde tro att jag skulle lära mig?
Men inte.
Månader springer förbi, känslor och galenskap rinner ur blodet.
Den enda energin so kunde göra mig sådär jävla hög på lycka.
men allt det är bortsprängt sen länge.
Alla förhoppningar och drömmar, vilar just nu.
Men snart får jag huvudet över ytan. Börjar andas.
Att hoppas är farligt. Det är då man går sönder som mest.
Men nu vet jag hur det ligger till och att vänner kan få ha förmåner, men att det är allt som blir.
Lite besviken, för jag var så glad över att nån som han såg nått i nån som mig.
Men det gjorde han ju inte.
Allt jag kan göra är att driva din kropp till vansinne.
Men jävlar vad desperata pojkar måste vara.
Vad är det dem ser?
Nya Ögon
Visst, tröttheten, rastlösheten äter mig.
Visst, det suger. Jag har ingen energi kvar.
men ändå så orkar jag?
Slåss till det sista andetaget.
I'm a megamind, I'm tangled up in you.
Billy förfan, skärp dig.
Säg inte att du är en idiot som alla andra.
Jag hoppas du är bättre än så, visa att du är bättre än så.
Men jag tror inte det. För om du skulle vara det, hade du inte haft med nån
som mig att göra. Då hade du haft nån snyggare, nån längre, nån bättre.
Jag tänkte hålla mig ifrån dig helt, för att slippa trubbel.
För att för en jävla gångs skull inte springa in i mer skit.
det konstigaste är att jag ens hoppas.
Hoppas på nått som är sådär jävla bra.
Inte nån jävla disneysaga, inte nått jag hade fått utan att kämpa för det.
Men nått som faktiskt hade funkat. Nått som faktiskt inte hade slagit sönder mig,
sprängt mig innifrån. Men ändå varit äkta. Inte nån jävla falsk skit, inte nått med att nån bara
vill ha ännu mer. För du kan ju inte gilla det du ser.
Komplex, hej. Men det kanske bara är min deppression som talar.
En fixering som skriker att man ser förjävlig ut, att man inte alls gör det bättre.
Att alla som sliter i ens kropp, att dem bara vill ha den för att den är liten och
lätt att få med sig. Liten och då blir det svårt att säga nej.
Om man skriker så hör ingen ändå. Om man är full så spelar det ingen roll ändå.
Tredje gången gillt, eller?
Nej för fan, det får itne bli en tredje gång. Två gånger är förjävligt nog.
Billy.
Ta vad du vill ha, det finns nog inget värt att spara ändå.
Inget värt att ta vara på, ta hand om. Vilja ha som sin egen.
Glöm det Billy, eller bestämm dig och säg vad du vill.
tell me what you want and you'll get it
Du förvirrar mig. Det är faktiskt jobbigt nu,
Var inte så nära om du bara går iväg igen.
Krossade hjärtan ska inte lekas med.
Det finns nått där.
Ett leende. Inte okey.
Billy. Säg vad du vill.
Sluta velat runt. Bestäm dig.
Nån som är hel behöver inte någon som
Är trasig. Någon med leder som spränger.
Med ett hjärta som exploderat tusen gånger om.
Nått att jobba på.
Hur mår du egentligen?
Alltid denna jävla fråga!!!
Förväntar dem sig att jag ska öppna mig och svara ärligt på ett osvenskt vis,
att jag ska dra ut alla mina taggar framför ögonen på dem och blöda dem i famnen?
Min KROPP pallar inte mer. Men mitt psyke är starkare än så.
Jag har ju överlevt ända hit?
Jag tar mig ur det. Jag tar mig högre, på mina egna sätt.
Jag rymmer till stallet, får tyst ensamtid. Bara min egen tid.
Jag är en ängel i kyrkan, är den jag alltid varit inners inne.
stark, men utan murar. Drar ur andras taggar, för jag ser igenom deras mur.
Deras barriär, den är bara en dörr för mig.
Jag är gömd.
Bakom tunga dörrar, bakom draperier av stål och järn.
Inlåst, men mitt hjärta är till låns.
Hur mår du egentligen?
Ska jag jämföra med när jag ville dö?
Vilken av gångerna, vilken period av alla helvetesår när livet inte var värt att leva,
när nätterna, dagarna, var en mörk gegga av slag och psykningar.
Ska jag jämföra med i höstas, när jag gjorde det dummaste jag någonsin gjort?
När sekunder och månader var samma sak, när allt var nattsvart men på ett sätt jag aldrig sett mörker förut.
Jag har ju tagit mig ur det nu. Det är bra nu.
Jag är bara trött. Orkeslös.
Men jag slåss för mig själv, mot mig själv.
Försöker vara tappper, försöker och lyckas halvdant.
Jag vill inte dö. Men det spelar mig ingen roll egentligen.
Jag lever för att jag behövs. Det är mest praktiskt så.
Skäll ut mig. Tvinga mig att göra det som jag behöver.
Men det har ingen mandat nog att göra.
Bara en. Och i vinterlandskap så spelar det fan inger roll hur man beter sig i ett slaskigt grått göteborg.
Inte en jävel bryr sig.
Jag är en lyckokaka. Ät mig.
Energiminimum
att så små saker kan få ner mig.
Man ska aldrig hoppas, för sånt är farligt.
Jag hoppades få nått tillbaka där, jag hoppades ledas in i någonting som fick
mig att må bra. Men det bara blev så, det är ju inget mer med det.
Gör inte nått, bry dig inte.
Tänd ett ljus, släck en cigg.
Klä dig varmt och lyssna på nått som gör dig glad.
Nått som är från dig, som inte påminner om någon eller nått.
Men det är ju faktiskt ingen jävel som bryr sig.
Det finns alltid någon med hjärtat kvar, eller hur?
Flyr till stallet, till ensamtid.
Känner mig nästan paranoid, har en monolog med mig själv.
Allt springer runt mig.
Stanna mig. Få mig stå still.
Tvinga mig göra det jag inte vill.
För det är det jag vill att du ska göra, det är det enda jag vill-
För det är det jag vill att du ska göra, det är det enda jag vill-
för det visar att du bryr dig och fattar bättre än att lyssna på mig.
Ärligt, besvärligt.
De mesta gör ont men smärta sitter bara i skallen, inte i huden, inte i hjärtat.
Det sitter i skallen.
Musikalen närmar sig och studenmössan är hemma.
Fattar inte att jag är så stor, hur fan kan jag blivit så stor?
Men jag känner mig ganska beredd på att överge partille nu,
ganska beredd på att ge mig ut på äventyr
Ge mig äventyr!
fan va jag saknar dig ibland
de e kanske sant som de säger.
Men du, det är inget jag bryr mig om.
Det är inget som längre dödar min vardag, för den snurrar på.
jag bor inte i ett helveteshål men jag klättrar inte mot himlen.
jag trampar på. vissa dagar är värre, idag är en bra dag.
nån sa nått om att det inte finns nått som kan vara kärlek vid första ögonkastet, men det tror jag visst.
de va nått visst med dig.
Har jag inte rett ut allt detta redan?
har jag inte tjatat sönder om hur mycket jag älskat dig trots all jävla skit som hände?
Men jag vet att det är bättre såhär. Du är värd så jävla mycket bättre än nån som mig.
Än mig.
Men tydligen inte?
En sån jävla idiot man är alltså.
Men nu är det mitt i natten, och jag är i min gamla rutin.
Krossar tröttheten. Låtsas inte om den.
Har haft en psykiskt skev helg.
Tänk på massa gammal skit.
Det påminner hur skitit allt var.
Ett slagsmål framför näsan på mig idag var lite för nära.
Det kunde vart jag?
Men om jag fortsätter att ge, så ordnar det sig. Jag försöker nu, det är lite för bra nu.
När kommer nästa smäll?
torsdag kanske, som ett jävligt läkarbesked?
Eller nått värre.
Eller så blir allt bara fint, allt fixar sig.
Yeah.
Men FAN, va jag saknar dig ibland
piece of me
Gammal vänskap blommar.
Men jag vill ha Billy.
Känner mig som en flaska lim, du kan få en del
Av mig så blir du lite mer hel.
Jag är reservplanen, jag är flykten och räddningen.
Stabilt, vad hade alla gjort utan stabiliteten?
Billy.
Kan du slåss mot ditt ideal?
Du var så jävla perfekt i din sårbarhet.
Den som var oskulden själv, oskyldig utan blod på sina händer.
Martyren som tog smällar för sig själv, för att vara det freaket man var.
Som försökte stå upp fast alla bara skrattade bakom ryggen.
Jag vill inte minnas. Men jag försöker knäcka koden, spräcka blockaden.
Så liten. Så jävla svag, men jag kunde inte knäckas. Det fanns inga svagheter,
för jag kunde inte förlora mer än blod svett och tårar.
Men jag förlorade kanske migsjälv.
Det enda som jag var säker på, det enda jag stod fast i.
Det enda som var sant i min förvirrade värld.
Fattar du det?
Har jag fortfarande inte kommit över allt?
Är jag fast i samma jävla tuggumispår?
behöver jag tala ut, prata om
allt som hände?
Allt våld. Allt som jag inte ens minns, för att jag blundade.
Allt som jag vägrade minnas. Alla jävla tårar.
Jag har fortfarande fällt dem, men dem är inte en del av den jag är.
Dem skapade mig.
Hittar inte känslan
Nu är alla sådana känslor utsuddade. Raderade.
Du är mer som 112 jag tar till när jag inte vet
vad jag ska göra eller ta vägen,
Nattligt sms som ett rop på hjälp.
Sjuk, i kroppen, i benen, i leder, fingrar.
Galen och splittrad.
Augusti till Mars tog det att dra ut pilen. Åtta månader sen jag såg dig.
Men det är släppt. Du är bara en tankefix nu, att jag bryr mig.
Men det gör jag ju jämt. Om alla. Fast sist migsjälv.
Där är energin slut, jag har gett upp hoppet. Fast nånstans brinner jag ju.
Jag VET ju!
När allt är lite lättare så ska jag försöka ta itu med monstret i migsjälv.
Spöket som slår ner mig varje gång jag försöker bli stadig och ta mig upp.
Jag vill hitta ro. Kunna sova, inte fly.
Varför ska sanningen vara så jävla svår?
Nån som du måste förgöras.
Vara stark och inte låtsas, utan faktiskt vara det på riktigt.
Det blir ju bättre.
För fem år sedan hade mitt liv som det är nu varit som en dröm. Och mitt liv fem år från nu, är drömmen idag.
Det blir bättre! Saker löser sig, energin kommer tillbaka.
Studenten är ju här snart!
En sak i taget, ett steg i taget.
Det fixar sig tillslut!
är det inte farligt har du inte tagit tillräckligt
Wake-up. Now.
Drink up, smoke more.
Måste ta det. Måste fortsätta springa in i väggen.
Måste kämpa som varenda jävla dag.
Vafan?
Stå på min sida. Bär mig nu, för jag orkar inte.
igen igen igen igen.
lammkött är lika bra
Hade en sjukt bra kväll, men hade kunnat vara nykter
För Billy. Kyss i onykterhet Spelar ingen roll,
Allt är glomt på måndag. Jag är glömd då. Men finaste Billy vill jag vara
Nykter med. Vill ha full kontroll, veta varje rörelse.
Varför? Varför får han mig att le som bara en fått mig. Forut.
Bättre. Han är bäst.
Bättre än jag förtjänar. Jag vill vara bra, bra för fina Billy.
Imorgon; ser fram emot imorgon
I'm not made for this
är inte skapad för att ha ont.
är inte skapad för att va depp o arg och ledsen.
Jag peppar, jag dansar, dunkar, flummar fram.
Försöker. Varenda jävla led spränger, men det är ändå en flykt.
Nått skriker åt mig att nu måste jag ta det lugnt.
Kanske är bra.
Det är kanske bra.
Imorrn är det min dag.
Min och alla andras.
Den blir speciell först när man gör nått av det, skapar nått av en vanlig fredag.
Jag kan skapa magi, och med andra göra en fantastisk jävla fredag!
Vet inte ens varför, eller hur jag lyckas andas under all skit.
Jag kvävs egentligen, men jag tänker fan slåss för det.
De blir fint, de löser sig.
Håll ut, de finns mer!
just another hell
Göm dig bakom din lugg.
Jag vill inte synas nu.
Jag vill lyssna på adept, jag vill bli det lilla emot
Jag var en gång. Bara bli en del av väggen.
Jag orkar inte.
Allt gör ont. Det spränger i mig.
Jag känner mig sjuk. Trasig.
Mer äcklig och mindre älskvärd än någonsin.
Ett sånt jävla hat mot min kropp.
Jag måste fortsätta orka, det finns inga val eller andra vägar.
För alla andra ska jag hålla käften. Vara stark.
Låtsas som att de e lugnt. Klart det är lugnt.
Snälla, krossa min fasad. Är igenom alla jävla lögner och om du är
Stadig, var stark för mig en stund.
Så värdelös.
Det som inte dödar härdar.
What comes around goes around
Någon som mig
Lite för bra, fina billy är för bra.
Alltid ska det vara nått som skaver, som ständigt gör ont.
Det är så lätt att skapa mina egna sår, det är en så lätt utväg.
Jag vill sova ifrån allt.
Vill vakna en sommmardag när det är varmt, när jag bara kan finnas lite.
Men det funkar ju inte så, jag måste slåss.
Slåss för att inte falla ner i den lätta vägen, slåss för att vara stark för dem som behöver det.
Slåss för att jag inte vet bättre. För jag har aldrig gjort någonting annat.
Det känns farligt med Billy, eftersom han är som jag, han är som jag var.
Innan jag slutade kämpa, innan jag föll för den lätta vägen.
Jag vill så gärna vara bra för någon. Duga till för någon. Vara tillräcklig för någon.
Är jag det?
Ska jag ta kommano eller bara flyta med? Ska jag springa ifrån allt eller rusa in i elden igen=
Bryt ihop och gå vidare.
Någon som finns där för mig, någon som har min rygg och som tar mitt parti.
Någon som får mig att bli bättre. Som får mig att göra bättre.
Hallå?
Jag försöker, jag försöker.
Men varför är jag alltid så trött?
Ge mig energi, ge mig en del av det jag brukade bli hög på.
Min energi, det som gjorde mig till den jag var.
Koffein är utbytt mot nikotin, allt är en strävan efter att lugna ner mig
och att bara få sova.
Men att vakna och kroppen spränger, det är inte efterlängtat.
Men så som det är.
Tid, det är allt som gäller. Mer tid.
