Hyperaktiva

Den som var oskulden själv, oskyldig utan blod på sina händer.

Martyren som tog smällar för sig själv, för att vara det freaket man var.

Som försökte stå upp fast alla bara skrattade bakom ryggen.

Jag vill inte minnas. Men jag försöker knäcka koden, spräcka blockaden.

Så liten. Så jävla svag, men jag kunde inte knäckas. Det fanns inga svagheter,

för jag kunde inte förlora mer än blod svett och tårar.

Men jag förlorade kanske migsjälv.

Det enda som jag var säker på, det enda jag stod fast i.

Det enda som var sant i min förvirrade värld.

Fattar du det?

Har jag fortfarande inte kommit över allt?

Är jag fast i samma jävla tuggumispår?

behöver jag tala ut, prata om

allt som hände?

Allt våld. Allt som jag inte ens minns, för att jag blundade.

Allt som jag vägrade minnas. Alla jävla tårar.

Jag har fortfarande fällt dem, men dem är inte en del av den jag är.

Dem skapade mig.