jag klarar allt
För jag måste. Man kan bryta ihop,
Gråta, gå sönder. Explodera av smärta,
Lika mycket innuti som i kroppen.
Att dö. Det är bara opraktiskt. Dumt.
Egoistiskt. Svårt.
Jag vågar inte.
Jag är inte rädd för att leva.
Ge mig styrka då!
För jag faller igen igen igen.
Vem ska jag vända mig till då?
Vart får jag bara vara?
Vem slår sönder mina lögner och
Tvingar mig vara ärlig?
Eller som inte säger någonting utan bara
Finns där för mig.
Var där för mig.
Kommentarer
Trackback
