Hyperaktiva

är inte skapad för att va depp o arg och ledsen.

Jag peppar, jag dansar, dunkar, flummar fram.

Försöker. Varenda jävla led spränger, men det är ändå en flykt.

Nått skriker åt mig att nu måste jag ta det lugnt.

Kanske är bra.

Det är kanske bra.

Imorrn är det min dag.

Min och alla andras.

Den blir speciell först när man gör nått av det, skapar nått av en vanlig fredag.

Jag kan skapa magi, och med andra göra en fantastisk jävla fredag!

Vet inte ens varför, eller hur jag lyckas andas under all skit.

Jag kvävs egentligen, men jag tänker fan slåss för det.

De blir fint, de löser sig.

Håll ut, de finns mer!