Hyperaktiva

Visst, det suger. Jag har ingen energi kvar.

men ändå så orkar jag?

Slåss till det sista andetaget.

I'm a megamind, I'm tangled up in you.

Billy förfan, skärp dig.

Säg inte att du är en idiot som alla andra.

Jag hoppas du är bättre än så, visa att du är bättre än så.

Men jag tror inte det. För om du skulle vara det, hade du inte haft med nån

som mig att göra. Då hade du haft nån snyggare, nån längre, nån bättre.

Jag tänkte hålla mig ifrån dig helt, för att slippa trubbel.

För att för en jävla gångs skull inte springa in i mer skit.

det konstigaste är att jag ens hoppas.

Hoppas på nått som är sådär jävla bra.

Inte nån jävla disneysaga, inte nått jag hade fått utan att kämpa för det.

Men nått som faktiskt hade funkat. Nått som faktiskt inte hade slagit sönder mig,

sprängt mig innifrån. Men ändå varit äkta. Inte nån jävla falsk skit, inte nått med att nån bara

vill ha ännu mer. För du kan ju inte gilla det du ser.

Komplex, hej. Men det kanske bara är min deppression som talar.

En fixering som skriker att man ser förjävlig ut, att man inte alls gör det bättre.

Att alla som sliter i ens kropp, att dem bara vill ha den för att den är liten och

lätt att få med sig. Liten och då blir det svårt att säga nej.

Om man skriker så hör ingen ändå. Om man är full så spelar det ingen roll ändå.

Tredje gången gillt, eller?

Nej för fan, det får itne bli en tredje gång. Två gånger är förjävligt nog.

Billy.

Ta vad du vill ha, det finns nog inget värt att spara ändå.

Inget värt att ta vara på, ta hand om. Vilja ha som sin egen.

Glöm det Billy, eller bestämm dig och säg vad du vill.