Hyperaktiva

Men du, det är inget jag bryr mig om.

Det är inget som längre dödar min vardag, för den snurrar på.

jag bor inte i ett helveteshål men jag klättrar inte mot himlen.

jag trampar på. vissa dagar är värre, idag är en bra dag.

nån sa nått om att det inte finns nått som kan vara kärlek vid första ögonkastet, men det tror jag visst.

de va nått visst med dig.

Har jag inte rett ut allt detta redan?

har jag inte tjatat sönder om hur mycket jag älskat dig trots all jävla skit som hände?

Men jag vet att det är bättre såhär. Du är värd så jävla mycket bättre än nån som mig.

Än mig.

Men tydligen inte?

En sån jävla idiot man är alltså.

Men nu är det mitt i natten, och jag är i min gamla rutin.

Krossar tröttheten. Låtsas inte om den.

Har haft en psykiskt skev helg.

Tänk på massa gammal skit.

Det påminner hur skitit allt var.

Ett slagsmål framför näsan på mig idag var lite för nära.

Det kunde vart jag?

Men om jag fortsätter att ge, så ordnar det sig. Jag försöker nu, det är lite för bra nu.

När kommer nästa smäll?

torsdag kanske, som ett jävligt läkarbesked?

Eller nått värre.

Eller så blir allt bara fint, allt fixar sig.

Yeah.

Men FAN, va jag saknar dig ibland