Hyperaktiva

dansa om natten, det är bara att le med alla indiekids i stroboskopljuset

Dansa fastän allting brister

Men ändå så är det de jag gör. Så nära explosion, Alltid så dum, alltid så efter. Jag vet inte vad jag ska göra, jag vill bara Krossa allt. Hästen, blir hästen en morot? Hur ska jag komma dit då? Tänk om jag hade körkort. En ljuspojke. Ge mig lite hopp. Genom eld. Jag bryts ner. Minimeras. Jag måste orka, men varför måste jag det? Vad är det att kämpa för? Jag önskar mer än en hörnsten

Stackars dumma lilla mig. Mr ash är den för mig. Men jag tänker inte lägga ner mer i det. Vill han nått får han allt upplysa mig om det. Vill kunna sjunga utan att bara bedömas, så det blir en mansband i källaren för mig. Orkar inte höra hur mycket jag inte duger till. Och den som fortfarande äger mitt hjärta har det blivit En vana att inte höra av sig till. Försöker fatta hur det är för dig o då inser jag Att det är bäst med tystnad. Det blir bra med det någon dag. Akta dina steg. Im the bad cop bland barnen, Men det behövs. Någon måste vara sån. Skolan är en slentrian som jag vaknar till. Ett steg på vägen, en dag mot döden. Tryggt, tryggheten är glömd. Jag är mitt tråkiga trötta rastlösa jag. Det blir nog bra. Mitt konstanta kaos är en vana. Nästa grej, nästa smäll. Jag försöker förbereda mig. Träna kanske. Avskyn för spegeln och vilja vara nåt i någons ögon Kanske är min nya grej. Men det e så logiskt. Jag önskar fortfarande jag kunde vänta på dig. Men måste släppa taget helt nu. Dagar går och nån dag hittar jag ju någon som ger mig samma Känsla som du ger mig. Fortfarande. Vänd dig inte om, det är som tuggumi i hår Spring, flyg på lätta moln

Pierre. Vad-I-Helvete.

När ska jag sluta säga förlåt? Söndag kväll och jag här snälldruckit vin Med blodsband. Förvånande. Jag tänker inte, för det hade ju inte lett till nått ändå. Jag tänker inte säga nått alls. Ska fortsätta Falla ner i glömskans varma armar. Sömn, min kropp kräver sömn. Varför skäms jag över min trötthet? Ett ansikte jag aldrig kommer se igen lever nära i mina drömmar. Idiotiskt. Ett sånt ögonblick. Jag vill leva på ögonblick. Önskar min vettighet vår mer. Ska försöka bli mitt bättre jag. Låta saker ta sin tid, och inte rusa genom allt. Tänker aldrig göra ett sånt misstag igen, inte på nått plan. Vill inte göra bort mig mer. Vill inte vara som jag är som mest. Klantigt och förvirrad. Wah.

Lite trött

Skjut mig, jag vill inte vara sån

Det måste vända nu. Det är över. Jag hatar mina konsekvenser, men förtjänar dem. Det är ju bara att ta, man kan inte slingra sig undan. En förvirrad naiv idiot. Bra sammanfattning? Noll koll. Falsk? Visst, om du så vill. Alla gör misstag. Man ska dömas, dömas för de fel nam gör. Ibland blir allt bara fel. Full eller nykter, och jag är en mästare på det. Men jag kanske lär mig någon gång. Någon gång. Ska försöka hålla mig ifrån allt som har med närhet att göra. Oavsett tillstånd, alltid TÄNKA. Men kanske dra ner. Inte för att jag vill, tvärtom. Bara för att just nu leder det till trubbel. De e så logiskt Alla fattar utom du

Jag orkar inte. Det är för mycket. Ångest, jävla ångest. Det finns saker mycket bra Nej jag kan inte se det, jag ser mörker Helt jävla tom är jag. Finns inget kvar. Tomhet har blivit mitt jag. Vill bara vara kvar här I min garderob, så fylld av kläder, minnen. Jag trodde allt skulle bli bättre nu. Men nej. En månad kvar, sen är det nittio mil till frihet. Åre. Snälla. Fråga mig inte ens. Bara dyk upp vid min sida Och låt mig bara få vara där I någon slags trygghet För jag orkar inte nu, jag orkar inte Upp igen, fortsätt spring. Spring. Falskt stark, jag försöker vara stark

Är det min trötthet som gör mig till ett byte? Om man jämför med det bästa duger ingenting. Allt det är, en tankefixering. Fast i mönster, dumma lilla jag. Måste knäcka koden, släppa tanken, Gå igenom, gå vidare. Mot nya äventyr. Mot en framtid som leva i mitt rus, som jag brukade ha. Ne. Spralligheten och hyperaktiviteten Finns inte kvar. Oron, ångest, hat. Är det allt som finns kvar? Jag har varit ledsen tillräckligt länge nu. Mått dåligt tillräckligt länge nu. Dumma lilla jag. Måste ta ett steg ifrån den delen av mitt jag. Finna det nått kvar då? Keep it up. Snart, snart. Någonting måste ju bli bättre?

You could be happy, i hope you are.

Visst är det jag, visst är det mina typiska ord. Alltid be om ursäkt för allt, oavsett om det är mitt fel eller inte. Visst är allt en bergochdalvana, men minns jag dig är det antingen bäst eller sämst. Saknad, längtan, ett hopplöst hopp som inte vill dö. Det där leendet som bara är ditt. Jag är nog.fortfarande kär, sånt försvinner inte så fort... Jag slåss mot demoner och drömmar. Så olika men ändå samma sak. Gå igenom, gå vidare. Jag gör mitt bästa ska du veta. Och det för din skull lila mycket som för min. Du ska inte behöva ha en galen stalker från andra sidan landet, en fjollig liten Göteborgstös som är förvirrad i kärlekens förlorade land. Tänker på dig, och hatar mitt misstag varje dag. Ångrar du dig någon dag, vet du vart du har mig. För mycket tid att tänka på kanske, och pratat för lite. Ofta. Jag pratar alltid för mycket. Har egentligen lust att någon gång förklara så du förstår Viken pusselbit du är för mig. Men jag ska vara tyst. Tänker inte göra det svårare för dig. Om du tänker på mig någon gång... Hör av dig?

klarar inte dethär. Klarar inte vara såhär.

Så kan det beskrivas. Sjuk igen. Vill egentligen sjunka igenom jorden. Ner i febern, ner i medvetslösheten. Tröttheten som krossat mig. Vill bara ha någon här. Någon som kan vara stark när jag inte orkar mer. För jag försöker vara fågel fenix som alltid ska resa sig Alltid resa sig. Trött och sjuk. Alltid vara stark, det finns tillslut ingenting kvar. Jag tänker inte. För jag orkar inte försöka. Jag hittade låten vi så länge letade efter Och den vävdes in i feberdrõmmar Helt utan sammanhang Jag vet inte längre Jag kan bara försöka springa Fast jag är tom

Jag sitter längst team i taxin, xoxo. Im a educated fool. A mastermind, no, no One but a lost ...whatever. Jag vill tappa kontroll eller vara i mitt esse. Antingen eller. Jag är din totalt eller så finns du inte på kartan. Jo. Fast så är de ju inte. Jag kan vara någons reservplan. Jag kan vara någons tidsfördriv. Men att vara någons på riktigt, att vara nått seriöst... Inte en chans. Det finns inget någon vill ha.

Im halfway. Whatever. 5o kilo labrador, min fina fina vän. Den som aldrig vikt av. Spelar ingen roll, Hur längesedan vi sågs, alltid lika glad. Och allt bus vi gjort, oh som vi har busat! Halfway. Gamlastan, slottet och allt sånt. Varför blir allt så? Alltid så fel. Kan inte skilja på. Du svarar inte och jag tänker Lämna det så. Vill du ha nått med mig att göra Så finns jag här, men jag tänker inte krasa sönder Någonting mer Jag är ledsen, att allt blev som det blev. Men det är nog bäst så. Iaf för dig

Vill inte. Instängd i en bil, med sämsta destinationen. Sthlm. Vad ska jag göra där? Och hos sis är jag bara ivägen. Vara tyst och sova på soffan. Fuck. Det är som nu man saknar som mest. Det är som nu, man är mest ensam. Jönköping. Åtvidaberg. Stockholm. Åre Göteborg. Kanske dumt att alls höra av sig. Kanske dumt att ge vika. Men ränderna går aldrig ur, aldrig helt. Krossa det förgångna. Do What u like.

Jag har stäng av min omvärld.

Den tröttheten. Och skulle jag plugga? Världens bästa konfa. Och jag får bara vara. Här varit ensam nu, i tre kvällar. Minns inte sist det frivilligt skedde. Men är helt tom. Leker psykolog på håll och lilla jag är en klippa med alla svar. Är alla mina dumheter ett spel? Det blir svårare. Men man lär sig, för annars kan man inte fortsätta på nästa nivå. Sthlm och syster yster. Iväg iväg. Vad ska jag där o göra? Blir alltid orolig när de känns lättare. För då är det nått på gång. Vad kan vara nasta grej? Men är tacksam.för min andningspaus. Jag står i rustning nu Beredd på nästa slag Och jävlar vad jag kommer slåss

jag tar tillvara på varje sekund nu, när jag faktiskt kan,

Jag ska testa att vara tyst. Fortsätta köra med standardsvar, Och inte vara så desperat efter uppmärksamhet Att finnas där men hålla käften. Jag är så trött. Orkar inte dra på. Så trött på att aldrig duga, inte vara tillräcklig. Alltid vara korkad och dum. Sämst. Känner alla så? Jag fortsätter försöka. Dagarna är så långa och menlösa bara... Blä. Saknar dig.

All This ignoration, yeah mister, is This What you want? Man måste vara, galna. Dansa, jag kan inte dansa. Jag vill faktiskt försöka. Är peppad, för de säger att detta Ska vara den sista terminen i helvetet. Av alla år, så är det slut snart! Jag är snart fri. Jag hade så gärna velat vara stolt. Men jag kan inte vara stolt. Bara lättad. Jag lever ju. Andas och går. Det ska nog lösa sig...

Bam bam, ner på botten och upp igen

Sist så ringde jag dig.

Lämna allt kvar. Utrota allt. Döda det långsamt. Det är som att efter den helvetesnatten Bara inte spelar roll. Ingenting är på riktigt, Inte ett andetag som inte bara vill ha , vill ha . Vad kan jag ge. Det finns inget kvar. Känner mig som ett patetiskt emokid. Men försöker ju. Försöker för det jag ser som Värdefullt. Hatar spegelbilden. Hatar den. Fattar nu. För du var motsatsen till allt Och till alla idioter som jag omger mig med. Jag försöker minnas nått du sagt men ingenting Finns kvar. Typ att jag var som diabetes. Fast det var nog inte ens du som så det.... Jag försöker hitta ett värde. Jag vill så gärna. Vill så gärna vara någon omtyckt, nån älskad. Där är nog mitt första problem. Attentionwhore. Så vidrigt men sant. Vidrig men sann

så jävla patetisk så jävla löjlig och dum har glömt hur det känns men det kanske bara är jag? eller är alla som jag? mår åt helvete, och glömt hur det känns att vara hel? men jag mår ju bra nu, om man jämför med. en dum ide, en tankefixering. men nått måste ju vara jävligt fel med mig om man tänker på hur jag börjat bete mig. men jag pallar inte bry mig. pallar inte bry mig om min hälsa eller om min jävla kropp. små små saker blir ju mycket om det läggs på hög. jag har en stor jävla helveteshög. Närhet är inte trygghet. Det kanske bidrar ännu mer till helvetet. Men jag är ju stark. För har ju knappt nått mer att förlora. Jag har ingen som får mig att må sådär jävla bra, därför har jag inte så långt att falla till mitt mörka hål igen. Skolan. mhm, Sista jävla terminen, sen är jag fri. insidan, utsidan. alla ord och tannkar Det är det som är felet med mig. Det evigt dåliga exemplet. Varför ändra en gammal vana?

Jag kanske är en öppen bok. Jag kanske är en jävla hora som bara är dum i huvudet. Jag kanske bara springer runt i mina egna tankar och förvirrar mig och alla andra. Oscar x2 hälsade på igår. Onyktert värre. Fan vad jag önskar att jag kunde minnas allt han sa. Men det var nog bara fyllesnack. Varför skulle han bry sig? Varför skulle du bry dig? Jag har ju klarat mig ända hit. Att vara på läger har varit min räddning, att få komma undan migsjälv och kunna andas. Vara sedd. Åt helvete med allt. Det är så jävla falskt. Men ändå känns det bättre idag. Pc, och onykterhet. Fint. Nått man kan leka med och sen bara slänga för det inte är värt ett jävla skit. Nej, jag minns inte den känslan. Allt han sa igår. Han sa så mycket. Och jag har saknat honom! Det gör mig glad att du har hittat en vettig brud som är najs. Jag visste det! Hihi ^^ Visst är det så. Jag är 18 år, ung och dum. Vem kan hitta lyckan då, redan här? Folk brukar ju säga att det var så lätt när man var liten. Så jävla fel. Jag försöker slita mig, från den jag var. Mitt forna jag. Men jag har blivit den mer och mer. Hopplöshet och Hat är allt jag ser när jag möter grågröna ögon i min spegel. Hopplöshet och hat.

Sådan extrem förvirring. Ett samtal. En röst. Din röst. Det finns inget direkt svar, det finns ju bara fel. Allt jag gör är ju fel. Reflektioner från dig, så klockrena att jag inte ens har Svar på tal. Alla bara utnyttjar mig och jag bryr mig inte nog att säga.nej. Jag borde säga nej Din röstflippar mig och mitt hjärta så totalt Du. För du är den du är. Det är den jag tycker om

Jag bara vill inte. På ett sätt, jo men såklart. Men nej. Jag kan torka tårar. Jag kan göra allt. Men rör mig inte så. Närhetsrädd är fel ord Mej jag vill bara inte. Jag kan inte somna i en öppen famn. Kan inte lyssna på det han säger. Värdelös. Så sjukt värdelös. Äcklig. Här du någonsin kännt dig som definitionen av det ordet? Jag är det. Det finns en jag saknar. Vill ha. Längtar efter. Drömmer om. För honom... Är jag bara äcklig. Hade gjort vad som helst. Vad som helst. Svara mig?

typ så. och vad med ska jag säga? Finns inget att säga. Drömmer om dig. Lilla söta rödtotten måste få frid, och jag vill vara fristad. En att fria. Doberman. Men varför i hela jävla världen skulle du bry dig? Om två månader är jag 19. Om sex veckor är jag i Åre. Jag har gått igenom det scenariot så många gånger. Så många gånger. Har vaknat mitt i natten av en exploderande puls Åh, vad jag är patetisk. Men är så jävla kär i dig fortfarande. FORTFARANDE! Jag är inte sån, det vet du. Som bara kan stänga av vad jag känner. Jag gör mitt bästa, men du dyker ju upp överallt. Indirekt. Allt är indirekt du. Eller är det bara en tankefixering av en dröm? Men om jag hade fått välja av alla i hela jävla världen, hade det varit du som var min dröm då? En lynnig norrlänning som bor 90 mil från mig. Krulligt hår och för lång. Hade inte ens hjälpt att stå på tå. Fast ah. Åre. Jag kommer inte våga fråga. Men jag kanske kommer göra det ändå. Om chansen finns. Om. Nej, vågar inte ens hoppas. Men jag vill så gärna se dig. Får jag träffa dig då?

Sluta bara. Sluta spring i mina drömmar. Sluta bara. Du svarar inte, och jag ska inte desperat knacka På din dörr. Jag saknar dig bara.

P.s, i love u Saknar dig. Känner mig tom. Allt är så mycket , det slutar aldrig slå. Du. Det river hål i mig. Vem jag egentligen , är jag så sjukt jävla värdelös? Så som jag känner, som jag alltid känt när det är så. Hat. Vem finns att fria mig? Jag tvivlar inte på Att men kan läka. Att saker kan bli.som de ska. Men gör kan man hela en insida? Så trasig. Så .. gah! Vad finns att älska här??? Ingenting! Inte en enda jävla detalj!!! Skjut mig. Mighty to save

Hela tiden påminnelse. Det stör mig. Tid att reflektera, jag vill inte det. Jag vill vara i Skåne. Men alla äckliga dialekter som blandas till en stor smet. jag vill dansa loss, och vara nöjd med det jag vill ha tid för mig själv bland andra vara sedd och se såna små små saker som jag inte kan hemma inte får hemma så sjukt att jag förstorar upp saker så men det känns verkligen så här hemma. Sätt kaninen i buren. Musiken som fadar ut och energin och tröttheten bara mosas runt. Någon att ignoreras av, så fantastiskt totalt av två pojkar som var så mycket som ett tag var allt aldrig ge allt. kristet, duktigt, skötsamt... nä. inte jag. Nästan värre än de flesta. Men jag sitter i bur. mina egna galler, mina egna fiender mina lagkamrater är spridda över världen min just nu är det tomt i gbg jag längtar, som att jag alltid är av längtan Get up and dance, get up and dance!

Mentalt slungades jag hem. Nej, jag är ingenting. Lika tom. Lika ledsen rädd. Nä. Gör mig fri 2011 /låt knodden bli fri