scream your lungs out, tear yourself apart

Lämna allt kvar. Utrota allt. Döda det långsamt. Det är som att efter den helvetesnatten Bara inte spelar roll. Ingenting är på riktigt, Inte ett andetag som inte bara vill ha , vill ha . Vad kan jag ge. Det finns inget kvar. Känner mig som ett patetiskt emokid. Men försöker ju. Försöker för det jag ser som Värdefullt. Hatar spegelbilden. Hatar den. Fattar nu. För du var motsatsen till allt Och till alla idioter som jag omger mig med. Jag försöker minnas nått du sagt men ingenting Finns kvar. Typ att jag var som diabetes. Fast det var nog inte ens du som så det.... Jag försöker hitta ett värde. Jag vill så gärna. Vill så gärna vara någon omtyckt, nån älskad. Där är nog mitt första problem. Attentionwhore. Så vidrigt men sant. Vidrig men sann

Kommentarer
Postat av: ...

Du är älskad :) Vad folk än säger :)

2011-01-09 @ 17:32:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0