Hyperaktiva

You made me more happy then i ever been, by far.

Det skär i mitt jävla stenhjärta. Det skär i luften jag andas.

Jag stänger av, går på autokontroll.

Varje sekund är så lång.

Jag tänker nog för mycket.

En strimma hopp, och jag ler som en sol.

Blir eld, och brinner.

Inser vad som händer, och blir till en liten lavasten på botten av migsjälv.

Det är bara att vänta, men väntan är så lång!

Ska jag flytta sen? Upp till norrland, och peppa den sidan i mig som egentligen borde

vara den enda som ska finnas i mig.

Den glada, peppiga...

finns den ens kvar?

Vad är kvar?

Det är inte sunt att tänka på dig, och jag ska inte höra av mig.

För det kan inte vara så jävla lätt att vara dig.

Jag ska hålla andan, hålla mig levande och vid liv.

Inte störa, inte vara i din atmosfär.

jag ska klättra högre.

Tack för att du kom, det är dags att baka pizza.

Pizza på mitt sätt.

Det är bara att minnas hur jävla bra det var, och gå vidare

Släpa sig vidare

som nån slemmig snigel

Wah