finpoesi för den som förstår
När ska jag sluta säga förlåt?
Söndag kväll och jag här snälldruckit vin
Med blodsband. Förvånande.
Jag tänker inte, för det hade ju inte lett till nått ändå.
Jag tänker inte säga nått alls. Ska fortsätta
Falla ner i glömskans varma armar.
Sömn, min kropp kräver sömn. Varför skäms jag över min trötthet?
Ett ansikte jag aldrig kommer se igen lever nära i mina drömmar.
Idiotiskt.
Ett sånt ögonblick. Jag vill leva på ögonblick.
Önskar min vettighet vår mer.
Ska försöka bli mitt bättre jag.
Låta saker ta sin tid, och inte rusa genom allt.
Tänker aldrig göra ett sånt misstag igen, inte på nått plan.
Vill inte göra bort mig mer.
Vill inte vara som jag är som mest.
Klantigt och förvirrad.
Wah.
Kommentarer
Trackback
