Står där vi står
Längesen. Jag svimmar inte av svindeln, jag söker mina kickar.
En tankefix. Jag lever i standardsvar, de flesta får höra min förnekelse.
Kropp och själ.
En fysisk längtan, det är det enda dem vill ha.
Varför bryr jag mig inte om att allt bara sliter sönder mig?
Trots det så är allt ju bättre nu. Det är bättre nu.
Men snart börjar skolan. jävla fan för skolan!!
Känns som att allt mer eller mindre är en överlevnadsfas
som att jag är beroende, fast av vaddå?
bara köra på. Bara gå igenom allt och sen komma levande ut på andra sidan.
Det lilla dåliga exemplet, som jag alltid varit
och jag orkar inte kämpa för att bryta den trenden
för det är inte den lättaste vägen
Den lätta vägen
Det är aldrig den rätta vägen
Off to Tollers, snällpojkar som fyller 18 men firar med extrem värdighet
wah. Lilla systerdotter som snart växer om mig.
Jag måste gå nu
Ständigt iväg
Jag vill sova bort allt
Jag vill bort
Kommentarer
Trackback
