Hyperaktiva

Jag kanske är en öppen bok. Jag kanske är en jävla hora som bara är dum i huvudet. Jag kanske bara springer runt i mina egna tankar och förvirrar mig och alla andra. Oscar x2 hälsade på igår. Onyktert värre. Fan vad jag önskar att jag kunde minnas allt han sa. Men det var nog bara fyllesnack. Varför skulle han bry sig? Varför skulle du bry dig? Jag har ju klarat mig ända hit. Att vara på läger har varit min räddning, att få komma undan migsjälv och kunna andas. Vara sedd. Åt helvete med allt. Det är så jävla falskt. Men ändå känns det bättre idag. Pc, och onykterhet. Fint. Nått man kan leka med och sen bara slänga för det inte är värt ett jävla skit. Nej, jag minns inte den känslan. Allt han sa igår. Han sa så mycket. Och jag har saknat honom! Det gör mig glad att du har hittat en vettig brud som är najs. Jag visste det! Hihi ^^ Visst är det så. Jag är 18 år, ung och dum. Vem kan hitta lyckan då, redan här? Folk brukar ju säga att det var så lätt när man var liten. Så jävla fel. Jag försöker slita mig, från den jag var. Mitt forna jag. Men jag har blivit den mer och mer. Hopplöshet och Hat är allt jag ser när jag möter grågröna ögon i min spegel. Hopplöshet och hat.