Hyperaktiva

Visst är det jag, visst är det mina typiska ord. Alltid be om ursäkt för allt, oavsett om det är mitt fel eller inte. Visst är allt en bergochdalvana, men minns jag dig är det antingen bäst eller sämst. Saknad, längtan, ett hopplöst hopp som inte vill dö. Det där leendet som bara är ditt. Jag är nog.fortfarande kär, sånt försvinner inte så fort... Jag slåss mot demoner och drömmar. Så olika men ändå samma sak. Gå igenom, gå vidare. Jag gör mitt bästa ska du veta. Och det för din skull lila mycket som för min. Du ska inte behöva ha en galen stalker från andra sidan landet, en fjollig liten Göteborgstös som är förvirrad i kärlekens förlorade land. Tänker på dig, och hatar mitt misstag varje dag. Ångrar du dig någon dag, vet du vart du har mig. För mycket tid att tänka på kanske, och pratat för lite. Ofta. Jag pratar alltid för mycket. Har egentligen lust att någon gång förklara så du förstår Viken pusselbit du är för mig. Men jag ska vara tyst. Tänker inte göra det svårare för dig. Om du tänker på mig någon gång... Hör av dig?