the way to do this

Är det min trötthet som gör mig till ett byte? Om man jämför med det bästa duger ingenting. Allt det är, en tankefixering. Fast i mönster, dumma lilla jag. Måste knäcka koden, släppa tanken, Gå igenom, gå vidare. Mot nya äventyr. Mot en framtid som leva i mitt rus, som jag brukade ha. Ne. Spralligheten och hyperaktiviteten Finns inte kvar. Oron, ångest, hat. Är det allt som finns kvar? Jag har varit ledsen tillräckligt länge nu. Mått dåligt tillräckligt länge nu. Dumma lilla jag. Måste ta ett steg ifrån den delen av mitt jag. Finna det nått kvar då? Keep it up. Snart, snart. Någonting måste ju bli bättre?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0