Hyperaktiva

Jag letar efter dig. Försöker minnas ditt nummer. Har så mycket nytt att berätta för dig. Jag har blivit med hund, en liten Björn. Själen är en massaker. Ett krossat slagfält. Fan. Skulle allt blivit bättre om det blivit du och jag? Är trött på att kriga för män som inte ger något tillbaks. Som lever av mig, äter min energi och min själ som en blodigel. Jag sätter all min skit åt sidan. Jag slutar aldrig kämpa, jag kan inte sluta. Men det är nog nu. Jag är ensam igen. Sviken. Lämnad utan hopp. Jävla pundare, är jag inte värd mer än så? Jag hoppas du läser fortfarande. Hör av dig. Minnet av din röst ger mig fortfarande hjärtklappning och rosor på kinderna. Vi är äldre nu. Jag vet inte var du är. Du kanske skaffat familj, blivit stabil. Jag önskar dig i så fall allt gott, all lycka. Men snälla skriv till mig. För genom alla år, allt kaos så har du varit den enda som förstår. Jag har också ADD. Paniksyndrom. Depressioner. Samma nummer. Du vet var jag finns...