Hyperaktiva

Helgen har varit fantastisk. Med lite boost i blodet klarade jag till och med att gå ut och bowla - och hade så otroligt kul! Nära vänner, känna sig trygg. Natten var lång och intensiv. Att prata om det. Sätta ord på det. Vissa saker säger man aldrig högt. Men det var dags nu. Dags att faktiskt börja släppa på det jag håller så hårt. Mitt enorma förakt och självhat. Att känna känslan att alltid vara i vägen. Att inte räcka till. Att alltid tycka att det är mitt fel. Ta på mig skulden, för det är klart jag gjorde fel.
Det är klart han slog mig. Det är klart jag gjorde allt.

Min syn på mig själv är så skev. Min åsikt om allt som rör mig.
Jag känner mig trasig på ett så djupt plan att jag inte vet om jag någonsin kommer kunna nå dit med ljus. Jag lägger hela mitt liv i ett par händer och hoppas att de bär. Jag vill bara att du bär mig. Lämna inte min sida. Fråga inga frågor. Ifrågasätt mig inte.

Snälla stanna kvar. För jag har en otroligt lång vandring kvar