Hyperaktiva

Jag har gått där förut, känt så förut.
Jag vet det var konstigt för sig som aldrig varit ledsen, som stänger in
varenda jävla känsla i ett svart hår. Men du förstår inte, det är inte en jävel som faktiskt fattar hur jag mår.
Det är illa, men jag tror inte jag förstår själv hur nära kanten jag är.
Hur länge jag gått med ett iskallt andetag brevid mig.

Arbetslös och alla dagarna rullar. Sola bada och vara vid havet.
Hänga med nytt folk, lära sig nya gator och vägar.
Leta jobb. Leta en framtid. Vafan ska jag göra med mitt liv?

Vart ska jag ta vägen då? Ska jag börja på folkis igen nästa år och plugga, då måste jag ha bestämt mig. Vara färdigt med matten o all annan skit.
Blir man aldrig fri tillslut?
vakta din egen rygg. Jag litar inte på någon nu.
jag ska kämpa, jag ska stå så jävla stark.
Inte vara svag nå mer. Så sjukt trött på att alltid vara svag.
Jag ska springa som jag alltid gjort.

Jag ska bli fri tillslut, och jag vet jag kommer gå under