Jag är tillbaka nu
Efter jul och nyårshets, efter tre veckors konstant jobb så var ledigheten så efterlängtad. Jag har varit i pisten varje dag, och kan bara tacka att kroppen håller, att det faktiskt går. Men jag har kämpat för att komma hit, och kommer fortsätta.
Äntligen har jag en telefon igen, så smsa gärna ditt nr så jag får det, jag har samma nummer som innan.
Jag har blivit oldschool och tankat musik till min iPod. När solen går ner över berget, när pisten är tom på turister och snökanonen gör så att dalen ser ut som ett gyllene regn...
Dagarna är utan mening, men vad gör det. Jag klarade teoriprovet men kuggade uppkörningen. Hoppas att det kommer en ny tid, annars måste jag göra om båda.
Efter att ha läst mina gamla ord, så funderar jag mer och mer på om det någonsin varit lätt, ens för en stund. Resor och läger verkar vara undantag i en svart vardag. Har alla det så? Är det mig det är fel på?
