Input/Output

jag saknar verkligen kyrkan hemma. Att ha någonstans att gå och vara ledsen, att vara glad, att glädjas och styrkas. Eftersom jag dessutom jobbar varje söndag så har jag inte varit i kyrkan på jag vet inte hur länge. jag behöver input, jag behöver styrka och kraft. För jag klarar inte allt dethär själv. Ibland känner jag mig väldigt ensam, även om det är bättre nu. Jag har ångest över att jag inte kan jobba tillräckligt. Att pengarna inte räcker. Att vi inte har mat. Att vi inte kan åka buss. Men allt är ju upp till mig, och olle tar ingenting på allvar. Är det så det ska vara? idag är jag ledig och sjuk. Det snöar ute och jag vet inte om jag längtar härifrån eller om jag bara vill ha nått nytt

Jag är tillbaka nu

Efter jul och nyårshets, efter tre veckors konstant jobb så var ledigheten så efterlängtad. Jag har varit i pisten varje dag, och kan bara tacka att kroppen håller, att det faktiskt går. Men jag har kämpat för att komma hit, och kommer fortsätta.

Äntligen har jag en telefon igen, så smsa gärna ditt nr så jag får det, jag har samma nummer som innan.

Jag har blivit oldschool och tankat musik till min iPod. När solen går ner över berget, när pisten är tom på turister och snökanonen gör så att dalen ser ut som ett gyllene regn...

Dagarna är utan mening, men vad gör det. Jag klarade teoriprovet men kuggade uppkörningen. Hoppas att det kommer en ny tid, annars måste jag göra om båda.

Efter att ha läst mina gamla ord, så funderar jag mer och mer på om det någonsin varit lätt, ens för en stund. Resor och läger verkar vara undantag i en svart vardag. Har alla det så? Är det mig det är fel på?


RSS 2.0