blä
jag bara känner fuck this
orkar inte mer, pallar inte mer
trötthet, ont, sjuk
allt är bara åt helvete
men ändå är är allt upp till mig
jag orkar inte längre. jag vill inte ens längre.
Bara låt mig somna ifred
för jag pallar verkligen inte mer
en lång lång tid
så trött. långa dagar på jobbet nu och kroppen orkar inte. 11-18/19 låter kanske inte länge för vanliga. för folk som orkar. men att stå ensam och köra i 110 orkar inte jag. liftkort inhandlat nu. hoppas bara jag orkar. och lägenheten är uppsagd. om vi får den nya får vi veta på onsdag. Halland. Halmstad. är det den nystart vi behöver? jag vet inte. jag har faktiskt ingen jävla aning vad jag vill längre. men har ju fram tills sista april på mig, det är långt tid. måste lära mig ta kritik. inte ta det så jävla personligt jämt. måste bli en stadigare person än vad jag är. du vet vem du är, jag saknar dig. hade behövt din röst, ditt stöd. så många gånger jag velat fly till dig. jag vet du läser. the ones worth suffering for. vi lever i det citatet du och jag.
efter det man inte har
du vet vem du är, jag saknar dig.min doberman. så kommer det alltid vara. man saknar nog det man inte har.nu vill jag jobba vanligt, bo vanligt, vara vanlig. göra vanliga saker och ha vanliga vänner.men var jag än bor så kommer saker alltid fucka up runt mig.och jag kommer alltid gå mot strömmen. jag saknar dig, den vänskapen vi hade och har, trots att vi inte pratar nu. vet att du hade fattat. du är den enda som faktiskt gör det. som säger saker hårt, men så jag fattar. så det går in. hemma börjar nästa dag.teoriorov och är nervös. en känsla som egentligen inte tillhör mig. jag längtar men vet inte till vad.till nått nytt kanske. kanske har en dålig dag. men denna har varit den bästa på länge.
tillbaka, nästan
så efter två år i jämtland ger jag upp. det är nog snarare ett vi ses än ett hejdå. men trots att jag har börjar älska kylan, och de snötäckta bergen, att jag bor på världens vackraste plats så räcker inte det. jag orkar inte kämpa mer. jag vill få börja om igen, men att saker ska bli bättre. att båda får jobb vi trivs med, och som gör att vi inte måste räkna i slutet av månaden om vi kan köpa mat. ha en lägenhet som är våran. med våra saker, där vi trivs och får plats. och ha närmare till alla fina vänner jag saknar, och skaffa massor av nya. jag trodde att det var så det skulle bli här uppe, men nej. så fel jag hade. men jag har lärt mig mycket. blivit lite större. men jag orkar inte att allt ska hänga på mig. att när jag går upp så går olle och lägger sig. på ett sätt känner jag mig otroligt ensam, men det kanske är nyttigt ett tag till. nyttigt att inte skynda, att ha tid. men vi är nog klara här snart. tre månader. min 21 födelsedag kanske jag firar på ett helt annat sätt.
tatueringstankar, snö och Afrikahjärta
the longest trip is from your head to your heart. världens mest klockrena fras. jag vill gärna gå runt med dem orden, som en påminnelse om allt. om gud, om kärlek och hat som inte längre är. om äventyr. om längtan om mer. och sefanja 3:17 vill jag gärna också ha. som en påminnelse om livet. att det finns ljus som kan krossa allt mörker. jag är beredd, låt allt komma nu. jag backar inte, jag står kvar. livet är inte en lek, en tävling. människan har tappar greppet, vi slussas runt i systemet utan att ens veta om det. låt dem komma nu, jag kan slåss för mitt liv. det finns så mycket under ytan som trycks undan, som inte får plats i mig längre. jag står för två. jag sa aldrig att jag var modig, men jag vågar inte vara rädd.
omstart
även om jag älskar jämtlands vidder så är det kanske inte rätt nu. jag kanske ska vara någonstans där jag faktiskt mår bra. där livet inte återigen är tungt och tufft konstant. visst man kan inte må bra jämt. men att alltid kämpa, att alltid kriga, att alltid ge allt och få så lite tillbaka... det kanske är dags att dra sig vidare. det är absolut inget farväl till jämtland, utan en raincheck. vi ses när det passar lite bättre. när vi inte behöver räkna kronorna för att handla eller åka buss. när man kan köpa någonting utan att ha dåligt samvete. när båda har jobb, och vi bor någonstans vi faktiskt trivs. någonstans vi faktiskt mår bra. det kanske är så det ska vara att leva. jag vet faktiskt inte. för jag har inte haft det så. inte än
