Hyperaktiva

av min omväld, skapar min värld av alkohol och rus i goda vänners sällskap.

Man ger vad man får och ser, det kanske är dumt att jag älskar känslan av

att faktiskt inte betyda ett skit, att man bara är ett objekt. Det är tryggt för då går ingenting sönder.

Ingenting lagas, men man går inte sönder mer.

Brände handen, och det är inget fel på att få röda ränder på handleden.

Det är inget fel med att inte värdesätta det man lever i, kroppen man färdas i.

Krulligt hår. Jag orkar inte bry mig, det är ju inte på riktigt.

Säg nått som skulle kunna vara på riktigt?

Men trots att jag inte sovit så har jag mått bra, helgen har gett mig energi trots min enorma trötthet.

igen, låt mig falla ner i ett varmt omfamnande mörker, någon att vara bredvid.

Kommer få skit för dethär sen, kommer få skit för allt så småningom.

Akta dig, de får inte veta. Men jag är en så duktig flicka. Dålig flicka.

varför älskar man det så?

Det är så dåligt, så fel, så idiotiskt och onödigt.

Men ändå gör man det.

Min värdighet kan jag inte förlora, för jag har inte haft nån.

Jävla hora.

Och du är inte ens bra på det.

Idiot.

Iskallt begär.

Var mig nära?