Hyperaktiva

Springer. Allt här hemma känns så falskt och ytligt. Alla har sin mask på, varför måste allt verka Så svenneperfekt? Varför måste alla alltid låtsas, varför är det inte Okej att visa sig svag och erkänna hur man faktiskt mår? Varför är det i så fall till mig de rymmer med sin svaghet? För att jag erkänner men gör mitt bästa? Jag kan ju inte ljuga. Inte för någon. Vill inte ljuga heller. Är det kanske det som är skillnaden? Kanske är jag så dum och genomskinlig. Så trött på att inte lyckas, men Skulle det ge mig lycka? Det kanske är så enkelt. Men jag ar inte någon som vill Ha en vacker fasad men ett krig innuti. Jag försöker vara stark för de som inte fattar. Berget jag försöker förankra mig i står fast. Billy, fina billy. Lammkött, jag ska inte förvirra dig mer. Inte fucka upp en värld som sluppit det än. Kärlek e inget för mig. Du är inte solen jag snurrar runt, och att bli Kär är inget jag borde bli. En lägerromans Räcker för mig. Känner mig kanske bara ensam Och vill dela min lilla säng med någon varm. Min kropp. Komplex. Långt ifrån komplett. Den vittnar om mitt inre, alla sår visar kriget inom mig. Akta dig Billy, du vill inte bli en del av mitt Kaos, av min förvirring. De borde Akta sig, De som inte förstår att nätter är för att vara vakna Men dagen efter säga att det var en nattlig Saga. Var min verklighet. Kyss mig i dagsljus, sen kan vi disskutera det. Akta dig billy.