Hyperaktiva

Så söt. Men det skulle bara komplicera och förvirra allt i onödan,

det var nått sånt som bara blev och efter det så ska det bara vara bra så.

Är man smått desperat?

Man kanske bara känner sig ensam. man kanske bara behöver dendär bekräftelsen.

Hemma, framför brasan. Skånskt dunk i baktakt spelar runt runt och jag tjockar i mig godis.

Jag börjar bli piggare nu.

natten är min spelplan, dagen är mitt tidsfördriv.

Sömnen är det jag drar ner på. Sömnen är det jag inte vill ha.

Trygghet finns inte, det finns ingen trygghet.

Jag kan ta hand om det. Kan ta hand om dig.

Jag kan överbevisa dig.

Men vem gör detsamma för mig?

Jag låter ingen göra det. Låter ingen göra så.

Fin balansgång jag har, mellan totalt och absolut ingenting.

Oskyldigt, men totalt enerverande. Jag vill retas.

För jag kan, för att det är så givande.

Det är bekräftelse. typ.

Bli varm. Vara kall. Bli varm.

Men nu är jag hemma, och lammkött är långt borta.

Allt känns långt borta.

Men Åre har räddat mig varje år, men vart är jag om 365 dagar?

Jag vill göra rätt, vill för en gångs skull verkligen välja rätt väg.

men vart är den?

Chilla.

Jag kanske bara borde lära mig chilla?