Hyperaktiva

Fattar inte hur jag klarade att må så.

Allt var så hopplöst, och mitt i all rädsla olyckligt kär i en idiot.

"Resan mot livets slut börjar vid ditt första andetag

så äckligt att det var så sant. Så äckligt.

"Du säger du vet vem jag är

Jag var en idiot då. Men vettigare på många sätt. oskyldig.

Gjort mycket dumheter på min resa hit. men spännande har det varit.

Allt detta upprepande om hur mycket jag HATADE. Allt HAT till mig själv. till den jag var, hur jag såg ut, hur jag betedde mig och hur alla behandlade mig. det var rädsla, sorg och hat.

"Allting är kaos och upponer, som om vi slutat se

Världen var grå men så fort blondinen nämns så blir det guldskimmer och fyrverkerier.

Vilket jävla svin. Noll poäng till honom. Men inte lätt när man är liten och kär i en idiot.

Aldrig träffat någon jag velat ska älska mig så mycket, som brutit ner mig så brutalt

han sa inte en mening som inte sköt pilar i mitt hjärta.

allt handlade  om att man inte var tillräcklig, inte dög till, inte såg bra ut eller inte sjöng rent.

att man faktiskt inte var speciell eller någonting att vilja ha.

Han sa aldrig vad han tyckte, om han någonsin tyckte som jag.

Det värsta var ju att jag var så dum att jag lyssnade. Så desperat att jag lät honom göra vafan han ville. Det var ju så det slutade. Den grabben. Ush. Önskar att jag inte lät honom göra som han gjorde. Men det är försent nu.

att jag alltid tassade på tå. tänkte två gånger innan jag sa nått. Tänk om det inte var bra nog. haha, det var det aldrig ändå. jävla idiot.

vet inte varför men var tvungen att skriva allt. springa igenom massa minnen. Och jag saknar inte den tiden alls.

vill inte vara någon annan än den jag är nu, där jag är nu.

Varje dag är ett framsteg.

Kul att läsa om lång lång tid. När allt kaos med sötpojken är avklarat och jag tagit studenten. När jag är fri att

göra vad jag vill men troligvis kommer stanna kvar i gråa Sverige.

Busigt!

Att älska nån, att vara kär, att vara förtjust i nån och att tycka om.

Skjut mig, jag är din!