Hyperaktiva

Fyfan x)

Gjorde mig rädd, och det stör mig att bara ett sms, ord jag inte förstår, en oväntad reaktion

får mig att bli så rädd, så galet rädd.

Men sedan är lättnaden stor.

Rödtotten mår bättre och vuxensnack löste förhoppningsvis någonting.

Tidig morgon och övertrevlig träning, sedan leva på knäckebröd och kakor.

Jag är sund.

Om imorgon inte kändes så oändlig, är ensamhet ett ord som inte finns.

Låt dagarna gå fort.

Det förvirrar mig att jag känner så som jag gör. Att det betyder så mycket.

Att rösten gör mig så nöjd. Att jag vill göra honom nöjd.

Fobier och faror. Jag är inte rädd. Inte rädd för höjder, flygplan eller spindlar. Inte rädd för vatten eller stora ytor. Inte rädd för tandläkaren eller monster under sängen.

Jag är rädd för någonting så mycket värre.

Att vara omtyckt. Jag försöker värja mig, undkomma det, och hittills har jag lyckats, för det har alltid blivit som jag förväntat mig. Sviken, bedragen, lurad, utnyttjad eller huggen i ryggen.

Att varje dag förvänta sig det värsta. Att snart kommer slaget. När allt faller och jag måste börja om.

Men allt fortsätter bygga upp. Gör mig lycklig mitt i allt kaos. Får mig trygg trots alla oroligheter.

En röst som får mig lugn. Som drömprinsen man aldrig trodde man skulle hitta.

igår var det sex veckor sen vi sågs. Och jag är kär.

På fredag är det förhoppningsvis tre veckor kvar tills vi ses.

Jag vill vara där nu