Ibland bara finns man
För så är det. är alltid där, oavsett vad. Nån behöver någonstans att sova, någonstans att vara, någon att ha följe med när man själv inte har en aning om vad som behövs. Som att jag skulle ha några svar. Men rollen tar jag.
Vet inte riktigt varför det dippar så. Dagen har varit bra, slutade tidigt och fått gjort det jag skulle.
Har dessutom varit i kyrkan och haft en allmänt mysig kväll. Ändå vill man bara bryta.
bara gråta för att göra det. Men jag är inte sån. Vill bara vara så liten. Bara få stanna i en famn, bara få vara.
Tycker inte om att saker från förr slår mig i skallen. De har inte här att göra, trodde jag hade lagt sånt bakom mig.
Men tydligen inte. Jag vill bara härifrån nu. jag vill bara fly nu. För allt är så bra nu!
Saknaden gör ont. Den är obehaglig. Jag vill göra allt jag kan, men känns som att det inte är nått jag kan göra.
maktlös.
Måste hålla mig sysselsatt. Kan jag skylla på att jag sovit för lite nu igen? nattliga sms och tankar som jag inte alls vill fundera över nu. Det finns inga tvivel, för då skulle jag inte orka. Sak efter sak börjar ordna sig nu, så låt allt bara bli bra. låt allt bara lösa sig, snälla låt allt bara lösa sig.
Deras sorg ska vändas till jubel
Sötpojken är skyldig mig ett nattligt sms. Jag behöver det nu, behöver höra hans tankar, behöver läsa orden.
Två veckor och två dagar. Kärleken är stark men kärleken är svår.
Det har gått så många dagar, timmar, minuter. Snart har två månader gått.
Ideal är skottsäkra, men det är inte jag
skjut mig, jag är din
Kommentarer
Trackback
