Tårta
Idag fyller ida o viktor år. Sötpojken gör sin plikt som brorsa och jag får nog en förklaring någon gång när det blir bra. Klockan är tio över ett. Jag har bakat tårta, gjort ett riktigt failat försök till att plugga filosofi.
Vet inte vad jag tänker på.
Eller jo det vet jag.
Tre veckor.
tre fucking jävla veckor. 21 dagar. 21. om 21 dagar så är jag inte längre här! Låt allt bara fiiiiixa sig.
Vini Vici Vidi. Kom såg segrade. Öh, fast va?
Noll NOLL noll koll. Pallar inte lyssna på mig själv och inser hur jävla sorglig person jag är. men det är bara att svälja och vara glad. Nån blir ju glad? Nån gång får jag nog tillbaka allt. Nån dag.
Kanske den dan när alla inser att jag inte är kvar. Men det märker vi.
Mot min kalla säng. Mot max sju timmars sömn. Eller, om sju timmmar börjar jag skolan. Så jävla dum i huvudet är jag som inte sover mer. Ge mig detdär. Detdär som jag vill ha. Den som jag vill ha.
Börjar bli smått desperat nu. vet knappt vart jag ska göra av mig längre.
Söta söta.
Klippte mig idag. Själv. Förjävligt dumt, men kul att skratta åt hur ful man är x)
Yä. Stod mer än 30 sekunder vid spegeln, inte okej. Fuck. Fuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuck.
Självkänsla. Självinsikt. Självförtroende. Aaah. Fast ne.
Boost. Ge mig en booost. booooooooooooost.
Typ, äcklig. Ful. Riktigt skabbig dålig och värdelös. Nån som inte är värd ett enda jävla skit.
Fattar du vad jag ser? Fattar du?
Fast alla kanske har det så. Men då rycker jag upp dem, slår dem på näsan och bankar kärlek in i skallen på dem.
Själv gömmer man sig, och så fort nån trycker där man faktiskt fortfarande är öm efter alla år, så låser man in sig. Jag är det jag kan ge till andra. Är inte värd mer än mina gärningar. Typ så.
kanske därför som jag är så trött? Mitt lyckobatteri sinar, jag inte orkar vara happiface och släpa på allas skit.
Orkar inte ens släpa på mig.
Tjugo över ett. Totalt meningslös text som jag kommer läsa och förstå varje ord.
Varje jävla mening.
För jag kommer inte vara samma person, men kommer minnas och känna likadant.
Kanske därför som jag fortsätter släpa på allt?
Vem ska annars göra det?
En för alla.
Det ska vara så.
Nu har orden börjat sina, iallafall de någorlunda vettiga.
En ny natt, en ny dag.
Lever i Längtan
som att någonting börjar göra mig hel
och det gör mig så livrädd
men nöjd
<3
Kommentarer
Trackback
