som en smäll på käften
igen
igen
500 mil i snön, tillbaka i mörker igen
ramlar
famlar
efter trygghet
över sjön
jag vill ha ljus jag kan drunkna i
någon
som vemsomhelst
så desperat
för att stilla tomheten
döda allt
men vart ska jag ta vägen
vart fan ska jag ta vägen
jag vill skrika men samtidigt hålla käften
jag springer men står still
jag rymma från allt men samtidigt stanna där, där någonting är tryggt
vart det nu är
som att jag brinner men fryser ihjäl
jag vill inte mer, men vill så mycket
står och väger på kanten igen
men vet vilken väg jag måste ta
men jag orkar inte
som att det som ska bära innebär en ändlös kamp
jag försöker
snälla, du som påstår att du alltid finns här
var då konkret.
för annars kommer det inte gå.
Kommentarer
Trackback
