Hyperaktiva

det går utför, för fort

jag pallar trycket, för jag har ju inget val

ett dygn hemma och jag faller handlöst igen

missköter mig

men vad finns att göra

jag orkar inte bry mig

så jävla fast

försöker hålla fast vid stadig grund

där är jag

så falsk och trasig

som ett litet ingenting

den minsta av alla små

det är ganska värdelöst att vara det

och min ryggrad är bruten

när det inte finns nån jävla förlåtelse

och allt jag önskar är att allt kunde bli bra, allt jag önskar är nån jävla trygghet mitt i allt dethär

att du kunde vara det

och jag önskar att du läste detta

men jag vet inte vad det hade tjänat till

jag vet inte vad jag vill säga till dig längre

det är bara en känsla

jag vill slänga mig i dina armar och bara önska att du ville ha mig där

men det vill du nog inte

du vill kanske bara glömma allt

ser du allt kaos jag ställt till med för dig?

hatar du det lika mycket som mig?

känner du ångesten i varenda jävla steg, varenda andetag?

känner du hatet?

jag har aldrig hatat som jag gör nu

jag önskar jag kunde vända ryggen till, säga att skit händer

att du är en grabb som alla andra

och sen vända mig om och fortsätta leva mitt liv

men så funkar jag inte

som en halv jävla evighet

är nätterna

är det likadant för dig?

liten, den minsta av alla små

jag kan höra dig säga det

jag kan höra dina andetag

men allt tynar bort

har du kvar min röst? kan du höra min sång?