Hyperaktiva

återvändsgränd, det går inte att springa in i väggen igen och igen

så trött på att ingenting är vackert, att inte de små sakerna rör mig alls

så fysiskt, rent mentalt, det är bara att kämpa

tvinga sig själv att må bra

då blir det det bättre

hitta saker som är fint

det gör ju inte att det som är jobbigt är mindre svårt

men om jag ska orka ut ur dethär har jag inget val

jag vill fortfarande höra rösten

jag vill fortfarande att allt ska bli som det var, fast det kanske inte går

allt känns mer som en vacker dröm

som jag blev brutalt väckt från

men de talar om ett löfte

om en framtid, helt olik de flesta andras

någonting, så mycket mer

på ett sätt vet jag att det är sant

för jag nöjer mig inte med någonting mindre, med att kanske bara vara som alla andra

flyta med

det nöjer jag mig inte med

FROG.

ska det bli ett slut på de mörka dagarna så måste jag försöka

och fortsätta försöka

det blev så verkligt, vad jag har gjort, vad jag kämpar om

Frihet

så liten, men så stor

inte för att det syns, men nog är det så

Allt, allt allt

och plötsligt börjar jag se, de små små sakerna

bergochdalvanan är på ingång

men jag ska kämpa allt jag kan

jag kan inte kämpa för att få ett förlåt

jag kan inte förtjäna det

nåd