Ett slags förlåt
fattar du desperationen jag har efter din förlåtelse
efter dina ord
efter din röst
fattar du ångesten jag somnat med varje kväll
saknaden
river i mig
jag hade så gärna velat fråga så många saker
men jag tänker tassa på tå kring dig länge
för att inte ställa till med något mer, med mina osmidiga fraser.
jag log sådär idag
som jag bara gör när jag tänker på dig
och fick dendär fula dialekten som alla hatar
och mitt hjärta slår tretakt bara jag ser ditt namn
jag är så jävla rädd
att förlora det lilla jag har nu
en skör tråd
om en det finns nån slags andra chans
eller om det är ett långsamt farväl
jag vill inte sluta hoppas
Kommentarer
Trackback
