Hyperaktiva

det det börjar lugna sig men man inte förstår vad som händer

det är varmt framför brasan men utanför ligger mörkret tätt

kylan färgar fingrarna

och kinderna är iskalla och rosiga

melodier spelar i mitt huvud

men jag hittar ingen text som kan förklara exakt

hur allt känns

det finns så mycket att göra

så många texter att skriva

att vara snäll

och jag hämtar andan

och springer in i striden igen

det är bara att köra hårt

spelar ingen roll om jag inte har några svar

eller om jag aldrig kommer få dem

för det är bara att vänta

och fortsätta gå

görde bara görde

min värld påminner om dig

varje steg och varje andetag

kommer på migsjälv

om att inte ringa i förtjusning och berätta saker

om bjärven, om baguettdrickan i estland, om konfirmanden som inte låter mig vara

om dissen till mr england, om skräcknovellen jag faktiskt blev stolt över

om min konstiga hicka

att jag kuggade både uppkörningen och teorion

att jag så många gånger varit nära på att skriva godmorgon och godnatt

att jag undrar hur du mår,

fast jag kanske inte vill veta, för det är nog mitt fel att ditt liv är så kaos som det är

önskar att sången om dig kunde gå på radion

så du kunde höra

så naivt

det kanske väntas mig en blodig hämd

eller bara evig tystnad

små små steg

åt något håll

jag vet inte vad du vill ha

men jag vill ge dig det