Det finns inget jag kan göra
Mr, min förvirring är så total.
Någon slags desperation har greppat tag om mig och det är inte okej att reagera, efter tonårstankar och förvirrade slutsatser som inte är halvvägs genomtänkta. Inte genomtänka alls.
Katastrof. Total katastrof.
Men jag står stark, inte för att jag har nått val.
Jag faller och faller men du fångar mig...
nah. det blev skumma linjer. Vita linjer. Svarta linjer. Ett virvarr. Körkonserter svenskaarbeten och så mycket jag BORDE. Jag hatar när jag BORDE göra saker. Så barnsligt av mig. Det stör mig, att jag stör mig på det. Att jag faktiskt skulle kunna ANSTRÄNGA MIG att bli någon du vill ha. vissa förtjänar bättre. Men det gör inte jag.
nah. det blev skumma linjer. Vita linjer. Svarta linjer. Ett virvarr. Körkonserter svenskaarbeten och så mycket jag BORDE. Jag hatar när jag BORDE göra saker. Så barnsligt av mig. Det stör mig, att jag stör mig på det. Att jag faktiskt skulle kunna ANSTRÄNGA MIG att bli någon du vill ha. vissa förtjänar bättre. Men det gör inte jag.
Stör mig på linjer. Virvarr.
Kan inte allt bara vara klart, en känsla som man vet var man har den?
Kommentarer
Trackback
