Hyperaktiva

Avståndet och i att allt motarbetar chansen att det faktiskt kommer vara möjligt i längden.

Man kan säga att man hittar någon man vill leva med.

Men jag har hittat någon jag inte vill vara utan.

Knappt kan vara utan.

Då gör 90 mil ont i själen.

Det river varje gång man någonstans inser att chansen är så liten.

Så äckligt liten.

Men den finns.

Pengar.

Vad är pengar värt?

Ingenting.

Det började som en längtan. Man kom på sig själv att förlora sig i tankarna.

Men nu är det brutalt. Saknaden är inte trevlig.

Någon jag tror på. Jag vill inte se tillbaka och se denhär tiden som onödigt drömmande.

Jag vill se tillbaka och se att vi klarade det. Vi.

Om det finns ett vi? Hur vet man sånt?

Förvirring.

Det som händer det händer.

Jag kan inte stanna här mer. jag behöver sömn och trygghet.