Hyperaktiva

Men jag saknar. längtar. väntar.

Det är inte kul att sakna någon så.

Det är inte ens okej.

Livet är inte lätt. Vi har gått en långt jävla väg för att komma dit vi är nu.

Starkare än någonsin.

Känns som att man blir hel men på samma sätt så brutalt bryts ner.

Som att göra ett val mellan att göra rätt och fel och för en gångs skull valde jag rätt.

Jag tränade istället för att supa. Det var fan duktigt av mig.

Men pallade inte vara onykter i sällskap av vissa som bara skulle kräva en närhet som jag inte vill ge.

Som bara ville ha någonting för att få den uppmärksamheten.

Jag vill inte vara med.

Det är kallt och jag fryser. Men sen är närheten som jag vill ha långt borta.

Det är inte okej.