Hyperaktiva

och vi försvinner in i allt som händer, oss själva

när lugnet ska regera men det inte finns något lugn att regera över

bara ett virrvarr av tankar, av vad som händer - vad det är man faktiskt känner

kall hand att hålla i. mjuk hud att röra vid.

hur ska man göra när allt är så oförståeligt?

Inte närmare, men att inte låta det gå.

Bara vilja hålla hårt.

Veta när jag faller fångar någon. För jag är inte speciellt stadig på foten.

Men jag tänker släppa taget. Låta det gå.

jag tänker inte vara den som faller utan den som kan stå.

Jag tänker inte vara den som faller utan den som kan stå.