Hyperaktiva

undebart läger. Sov på golvet men hade det bra ändå.
Att gå igenom sitt förflutna känns så sjukt overkligt. Så långt bort.

vill bara vara nära. Så sjukt nära.
Mr third generation-vad är det som händer?

Pratade med ljuspojken vid lunchen. Hela världen stannade. Mitt hjärta stannande. Ville bara skrika. Springa därifrån. Men sa hej.

Jag vill ha närheten. Jag vill ha uppmärksamheten.
Jag vill ha pulsen. Jag vill ha kicken.

Men jag tänker inte ta steget.
Jag tänker bara påpeka det smått.

Men det är ingen som vill ha någon som mig.
Vilse i sig själv, i vad som varit och vad som är.

Jag lyssnar. Det är klart jag lyssnar. Det är många röster som vill hitta vila i mina öron.
Jag har ingenting emot det.
Jag tycker om det. För jag har varit där. Jag vet hur det känns.

Bita ihop.

Kan ingen bara älska mig för den jag är? Det verkar vara mot fysikens lagar. Too bad.
Men jag kommer nog aldrig vara varken snygg eller nått i den stilen. F*CKING attention.


Jag kan bära hur mycket som helst.