väva ord
skriva, jag vill skriva. väva ord, dra in någon i min värld. skapa någonting från ingenting, ingenting förutom mig. nya äventyr, med monster jag själv väljer, med hjältar och hjältinnor, någon som lyser när allt annat ser så svart ut. älvor och magi, om vatten och eld. någonting annat än i mina mörka drömmar när vattnet är svart och drar ner mig i mörkret. där elden bränner, och jag känner lukten av bränd hud när jag vaknar. människor som står i lågor, som rusar mot mig och skriker. när paniken är så total att hjärtslagen känns som en jordbävning i mitt inre. kanske därför jag inte är rädd för mörker, för höjder, eller för någonting annat konkret. rädslan finns i paniken jag så varsamt burat in, låst fast djupt i mitt inre. paniken finns där bakom, hela tiden. öppnar jag dörren står den här och ser mig i ögonen. äter mig, äter min kropp. slukar mig långsamt. det är inte som i en film, ord och känslor kan aldrig fångas så. vad rädsla egentligen är. paniken som sprider sig som ett virus, sätter allt i brand. är det därför jag kan stå stadigt nu? för jag redan varit där. jag vägrar låta den bränna mig igen.
Kommentarer
Trackback
