Hyperaktiva

Lite trygghet, lite plattform att stå på. Deltidsjobb tills i Maj. Fyfan va skönt. Jag är inte arbetslös, jag är ledig. Kan andas ut lite, sova ut lite. Men vem skulle trott att jag skulle jobba i en sån butik? Kläder, skidor, pjäxor och hela kittet. Det har ju inte direkt varit min grej. Hålla på med kassa, med siffror som bara snurrar i min skalle. Jag har kämpat som fan, och det tänker jag inte sluta med. Jag vill lära mig, jag vill kunna, jag vill veta mer. Vill kunna svara på frågor, veta vad jag ska göra. Vill vara någon som folk i byn vet vem det är. Vill kunna klara mig, uppgradera mig utan att vara rädd för att behöva räkna enkronor. Vill kunna köpa nått jag egentligen inte behöver, bara för att jag vill ha det. Som en ny kamera. Fan vad jag saknar att se världen genom en lins, genom ett objektiv som kan förändra, försköna. Jag vill ha en vakthund, always always always. Open your eyes. Du behöver också kämpa! Om man vill ha någonting, låt det inte gå. Jul och nyår, ska de spenderas på 22 kvadrat? Ensam, eller inte? Jag längtar tills snön faller. Tills jag står på ett par nya skidor, som bara är mina. Jag har blivit någon annan, eller så håller jag på att bli den jag skulle kunna vara. Växa upp, växa ur sitt gamla skal. Är det det jag gör? Dansar, håller på med siffror och håller ordning. Anstränger mig lite mer, på utsidan. Kämpar med min kropp. Kämpar med min fina som inte verkar fatta vad allt handlar om ibland. Plugga körkort, bara hoppas. Aldrig pluggat inför nått så mycket i hela mitt liv. Jag vill växa upp nu, jag vill klara mig själv. Jag vill så mycket. Jag tror det är meningen att jag ska vara här, bland kylan och skoterspåren. Världen håller andan innan det smäller, innan åre fylls med turisten och allt börjar snurra. Jag är där då, där det gäller. Där det händer.