Hyperaktiva

Detta året firade jag inte min födelsedag pga onyktra vänner och jul o nyår kommer jag jobba, Jag gör allt jag kan nu ger allt jag har. Hoppas att orken sitter kvar när den bitande kylan letar sig in i lägenheten, genom fönster och springor. jag är inställd på att jobba röven av mig, kan jag få ett jobb till och få ihop dem så tänker jag köra. För jag vet att det är upp till mig. Ska någonting hända, är det upp till mig. det är 13 dagar kvar på november och plånboken är nästan tom redan nu. Visst, kylskåpet och frysen är full. Jag räknar inte enkronor för att åka buss. Men varför kan inte olle få ett jobb? Då hade saker varit så mycket lättare. Jag håller ut, jag väntar. Någon gång måste ju oturen släppa. Någon gång kanske han går upp före mig och går till jobbet istället för att vara vaken på natten och sova på dagen. Det är lördag idag, men för oss spelar det ingen roll. Man måste fylla dagarna med mening, med ljus. Med variation. Måste bestämma sig för att inte fasta här, för att göra någonting. Ibland är det som att allt är mitt, han bara finns här. alla saker är mina, pengarna är mina, datorn är min, maten gör jag, och fixar allt annat. Alla kanske har det så. Det kanske är så det ska vara.