Hyperaktiva

vill se frammåt, se lösningar och inte problem.

Se vad jag har och inte vad jag saknar,

för vad saknar jag nu?

Motivation kanske. ork att göra detdär som innebär att leva.

Mer än att äta sova och ge prinsen en kyss.

Jag kanske behöver nån som ser.

Nån som lyssnar, nån som sparkar upp mig ur min menlöshet.

Som fattar att jag behöver lite tvång, fast jag hatar det.

Jag är fast i cirklar.

Kanske blir så när man är kär, att man inte riktigt lever i den riktiga världen.

Allt löser sig, så länge det är vi två.

men efter en vecka i Staden jag kommer ifrån, och sen en vecka på felkusten vid stockholm med klassen

kanske kan det få mig att andas annan luft, få mig att ta mig ur min eviga svacka

vet inte ens om jag är stark eller svag

försöker bara gå upp varje dag.

fördriva tid, och inte göra nått speciellt.

vill ju orka skolan, men vad gör jag för fel?

20 år-galet kär och vill ut på egna ben. hitta jobb och lägenhet.

Skapa nått eget. Åka till afrika, tillbaka till tanzania.

Snälla Gud, visa mig vägen. Ett litet steg i taget, så jag slipper vara rädd.

Men det är nog så att leva.

Men när man inte vet vad man vill göra, vart man ska ta vägen eller var man ska bo.

Det enda man vet är att man vill vara med prinsen, och hålla fast i det.

Vill inte tillbaka hem, utan hem är där vi är tillsammans. Nått eget. Vårt.

Men så är det nog att växa upp. Att vara livrädd men göra det ändå.

Jag har blivit så feg, nu har jag så mycket att förlora.

Så länge mitt hjärta är mjukt och öppet, så länge jag kan lyssna.

Vill göra prinsen lycklig. vill vara lycklig själv.

Vill bara hitta någonting, vad som helst.