Hyperaktiva

Vad är det som händer?

Men äntligen pencillin iaf, så snart blir jag nog frisk.

ytligt iallafall, så att jag kan vara mig själv.

Tog ett moget beslut om att vara hemma istället för att dra ut på byn

och vara festen i pojkgänget.

För visst vill jag förlora kontrollen och bara låta det som händer hända.

men jag försöker ändå någonstans att skärpa mig.

Jonte, oscar, anton. Att sova ensam är överskattat.

Glennis är i bakgrunden nu, och det är tur på ett sätt.

Faller jag kanske in i samma mönster. Samma slags personer, samma slags problem.

men jag är inte hemma nu, jag väljer själv om jag vill falla tillbaka.

Railjam i solsken och en ledig kväll från tant annas.

men jag ser ändå fram emot när pojkarna kommer tillbaka.

Nya personer är alltid triggande. frågan är, varför är det så?

men alla är så vackra här, och splittrar min trasiga själ.

varför känner man sig alltid så ofullständig?

jag står inte i skuggor längre. jag är fri. helt fri.

måste bara leva i det, inse det.

det är sjukt att jag får ha det såhär bra