och snön föll

ett tjockt vitt täcke var över oss den första advent.
Hålland blev galen, och det var skidor, rail, kick, snöbollskrig och alltmänt kaos.
Ensamtid med bästa pojken var ändå det bästa med hela dagen.
Får man må såhär bra?
Ledig dag, och jag vet inte vad som väntar.
jag vill bara veta att vi har biljetter hem.
Snart är jag halvvägs, men har ingen aning om vad som händer sen.
Kanske är det farligt att tappa Gud såhär mycket.
Ha det för bra i livet, så det enda jag känner är tacksamhet.
För jag kan ingenting annat göra, för det kan inte vara en slump.
Efter julspel i järpen, efter kaos ute i snön.
Advent.
Vill inte glömma vad som faktiskt fick mig ändå hit.
Jag vill aldrig glömma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0