Hyperaktiva

Jag faller inte längre, jag står stadigt.

Närhelst än helvetet bryter ut, kan jag vända mig om och se

hur jävla vackert jag fick ha det en stund.

För livet kan inte vara vackrare.

En jämtlandsvidd som väntar på snö, såhär veckan innan advent.

En vinterakrobat som sover i min säng.

Ett par bruna ögon som får mig att ge upp allt.

Dendär jävla blicken skulle jag göra allt för.

En kärlek som spränger alla mina gränser.

Någonting helt nytt, för såhär har det aldrig varit förut.

Fattade inte att man kunde känna såhär.

Att det dessutom kunde vara på riktigt.

Så jävla sjukt, att man kan må såhär, ha det såhär.

Fina exodus, Järngänget, alla underbara på jämteborg.

Biblarna som återigen ger sig in i tystnaden, och såklart

mina vackra logementpojkar.

Skåningen som var hemma och fick lite kärlek,

Björn som är vår allas uppsagsverk.

Albin och jag som är nya duon, tjötar om testikelinflammation och dåliga skämt.

Lilla Ricki som fortfarande snackar engelska, och gramarnazi som jag är, får krupp.

Käreken exploderar här nu.

Novembermörkret drar över, och de flesta söker sig till någon att dela med.

I'll think Im in heaven but im living here.

jag älskar honom, och om han älskar mig är det tillräckligt för mig.

Jag har hittat ro, frid och frihet

Jag önskar att jag får ha honom förevigt.